Tropiskt regn

Nu vet vi vad tropiskt regn är! När vi skulle åka ut på båtsafari valde vi den enda regniga dagen hittills på min resa i Kenya. Det regnade så mycket att vi inte kunde gå ut med den lilla båten från hamnen först. Efter en timmes väntan gjorde vi ett nytt försök. När vi kommit mitt ute i vattnet mellan fastlandet och Wasini Island som vi skulle till. Började det regna igen.Det blåste upp och vågorna blev grövre och grövre. Afrikanerna på båten sa bara Hakuna Matata, vilket betyder på Kiswhili, inga bekymmer. Vi fick ligga sitta på båten och bli blötare och blötare medan vi väntade på att det skulle sluta regna. Det fanns ett gammalt presenning som läckte in ordentligt så vi blev inte så mycket hjälpta av det. När regnet hade slutat,var det ingen som var sugen på att snorkla, vi hade blivit ganska så frusna, så vi bestämde oss att åka till ön för att äta lunch istället. Färsk kokt krabba med lika färsk grillad fisk på en liten restaurang som varken hade vatten eller el, fattar inte hur de kan laga någon mat överhuvudtaget där. Vi fick en rundvandring i byn där människor bor i hus gjorda av korallsten. Mitt i byn fanns en jätte parabol, fick aldrig veta vad dom använde den till, antagligen för att se TV med hjälp av en generator. Snorklingen blev i alla fall av till slut och solen återvände. Här växlar vädret så otroligt fort så man kan både uppleva, regn, storm och sol inom några timmar bara.

Papillon Lagoon Beach Hotel

Nu är vi på Mombasa kusten. Resan hit tog 8 timmar med en otroligt skumpig inledning på ca. 10 mil. Resten var hyfsad bra väg. Vi blev mottagna av en av lärarfamiljerna från Muranga' som råkade vara här i Mombasa för att lämna sin dotter på universitetet här. Vi blev sedan skjutsade till hotellet av en pappa till en student från Muranga' som erbjöd oss att hjälpa till då vi kom till Mombasa. Överallt i alla situationer blir man hjälpt på olika sätt. Ibland kan man inte lita på vad de erbjuder då de försöker råna en som häromdagen i Nairobi då jag blev stoppad av en trevlig herre mitt på gatan . Han ville diskutera undervisnings systemet i Sverige då han hörde att jag hade arbetat på college. Han ville att vi skulle prata vidare på en restaurang istället vilket betyder att han ville råna mig antagligen tillsammans med en kompanjon som fanns i närheten. Han hade uppmärksammat mig då jag lämnade bankomaten och för honom var jag ett byte att fånga. Jag gav honom mitt visitkort och bad honom ringa om han ville veta något om Sverige och det gjorde att han tappade masken och jag kunde smita iväg.
På hotellet i Momabasa är det jätte bra. Max är lite rädd för babianerna som vandrar omkring på hotell området men de är ganska ofarliga verkar det som.Vi badar och njuter all inclusive liv. I morgon åker vi på snorkel safari till en marinpark på en ö utanför kusten. Få se om vi ser några valhajar och delfiner!

Avskedsfest

Efter fem veckor är det nu dags att lämna Muranga' teacher college. Jag har avslutat mina sista lektioner med lärarna och haft en sista föreläsning om Internet för en del av personalen. De var så intresserade att de missade sina matatuta bussar hem så de fick bli hjälpta av skolan med skjuts. Efter mörkrets inbrott går det inga bussar längre. Då måste man övernatta eller ta en taxi vilket de flesta inte har råd med. Skolan hade ordnat en avskedsfest för oss sista dagen. Massor av mat och en honnörs bord där vi skulle sitta och äta tillsammans med rektor, vice rektor, och studierektor. Vi fick massor av fina presenter, masai kläder till mig och en fin väska och smycken till Cathrine. Max fick en fin skjorta med elefanter på. Kläderna fick vi hjälp med att få på oss inför alla i personalen som var där. Efter det började en spontan dans ut på skolgården så till och med studenterna började undra vad som stod på. Sedan började alla tal. Det var många otroligt varma ord och uppskattande uttryck från många olika håll. Jag fick hålla ett tacktal också och berättade att jag gärna kommer tillbaka snart för att se hur långt de kommit mitt sitt arbete inom IKT området. Det finns så många varma människor här som verkligen tagit till sig mig och de andra i familjen. Jag känner att det är så mycket enklare på många sätt att umgås här nere speciellt inom kollektivet på skolan. Det är som en liten by där livet levs på sitt eget sätt. Tyvärr har jag inte hunnit färdigt med allt men hoppas att de själva känner att det finns mycket kraft och kunskap hos dom själva bara de tar chansen och vågar lita på sina egna ideér. Nu åker vi vidare på semester till Mombasa 45 mil härifrån. Från relativt tempererat klimat till tropiskt. det blir säker en häftig kontrast.

Safari

Nu har vi varit riktiga kenya turister och åkt på safari. Det är verkligen konstigt att flytta sig från Muranga' och komma till de ställena där turisterna håller till. Vi var i Masai Mara. Det jättelika orådet ligger vackert beläget mellan höga berg, djupt nere i en platå. Det är verkligen helt otroligt att se så många vilda djur på nära håll. vi såg allt man kunde sse nästan förutom leopard. Vi bodde på en lodge som inte hade några staket så de vilda djuren kunde promenera in om du ville vilket dom gjorde! Vi hade besök av både elefant och babian på natten. Två intensiva dagar med massor av upplevelser gick hur fort som helst. Vi hann med 5 stycken game drives på den korta tiden! Max kände igen de flesta djuren från sitt Zoo Tycon dataspel så han och guiden kunde diskutera de olika arternas kännetecken. Max upplevde att han uppskattade vissa djur mycket mer i verkligheten än på datorn!

1:e gästbloggare, Cathrine

Hej! Efter 17 tim. resande från dörr till dörr är vi nu på plats på "Tobias skola" och i "vårt hus". Det är underbart klimat, som en bästa svensk sommardag! Härliga ljumma kvällar o snart är det fullmåne, kan det bli bättre?
Lördag o söndag morgon vaknade jag av fantastiska röster som sjöng gospel. Det verkade som om alla låtar gick in i varandra för det var inget uppehåll på över 1 timme! De sjöng i en stor sal en bit från vårt hus men det hördes väl även fast fönstren var stängda. Jag öppnade fönstret, lade mig tillbaka i sängen & njöt av de fantastiska starka kvinno-rösterna. Man kan inte tro att kvinnorna är tystlåtna o blyga som Tobias säger, för här hördes just kvinnorösterna nästan lyfta taket! Jag låg där o slappnade av o njöt i fulla drag.
Idag var vi till primary school på området, för barn från 5 till 14 år. I klassrummen är det jordgolv och smala träbänkar som de sitter 3 o 3 vid. Vi delade ut pennor, kritor, bollar o annat. Direkt på rasten var alla bollar vi delat ut uppe i luften. Kul att se hur glada de blev. På fredag efter safarin ska Max vara med i en av klasserna. De ser redan fram mot det. Några av killarna i den klassen har Max redan lekt med utanför vårt hus där det är en lekplats.
I morgon bitti är vi uppe med tupparna (ja, det är många som har tuppar här omkring) för att åka på en 3dagars safari. Ska bli jättespännande. Skriver mer om de händelserna senare. Hälsningar Cathrine o Max

Kenyatta day

Cathrine och Max har kommit hit sent i går kväll. De blev skjutsade av en chaufför från flygplatsen som aldrig sett ett flygplan förut. Han arbetar på en grann skola och blev hastigt inlånad av oss som ersättare för de ordinarie chaufförerna. Han visste inte hur han skulle köra i Nairobi vilket gjorde bland annat vi fick ta några extra varv i rondellerna och göra några avstickare ner i diket då och då. Vilken start på kenyavistelsen! I dag är det Kenyatta Day här i Nairobi. Det är frihetskämparnas dag. Man firar de som slogs för kenyas frihet och som gjorde det möjligt att Kenya blev självständigt 1963. Firandet var i ett samhälle 1 mil bort där det var ett stort tält uppställt för att hedersgästerna skulle få sitta i skuggan. Vi andra fick stå i den heta solen. De uppträdande tågade in på gräsplanen och ställde upp sig framför VIP-tältet och framförde sina sånger. En del uppförde små teaterstycken om hur man bland annat ska uppfostra sina barn så att de blir bra samhällsmedborgare. Studenterna från Muranga’ framförde en frihetssång, snyggt sjungen med flera stämmor. De tränar självständigt men får vissa råd från sin musiklärare. Vi åkte hem med en proppfull matatu istället för att vänta på studenterna som skulle få mat som tack för uppträdande men fick vänta flera timmar innan det kom fram någon mat. Tiden är ju inte så viktig faktor här men vi har fortfarande svårt att vänja oss vid det. När Max visar sig som vit 10 åring här blir han snabbt populär. Vi hade en svans av säkert 10-15 barn efter oss då vi skulle lämna firandet. I dessa trakter kommer det aldrig några turister så vi är mycket uppmärksammade

Strömavbrott!

Idag har strömmen varit borta från kl. 7.30 till 17.00. Varje dag sedan jag kom hit har strömmen varit borta minst 6-8 timmar per dygn. Jag tog en promenad till “ Tree of life”, som är en mini marknad bestående av tre bord under ett stort träd. Efter att ha handlat solvarma jättestora avokados för 50 öre styck och bananer och lite mer så fortsatte jag en bit bort längs vägen utanför skolan. Överallt hänger el-ledningarna från stolparna som spagetti och många är avklippta helt och hållet. Inte undra på att strömmen är borta ofta! Som tur är finns det ett reservaggregat att tillgå som täcker skolbyggnaderna. Vi kan ändå bedriva undervisning i datorlabbet med hjälp av diesel! I går morse fanns det varken vatten eller ström. Mina första lektion var en Internet föreläsning som jag skulle ha med första års studenterna. Det kändes enormt konstigt att stå och visa Internet från min laptop som har trådlös förbindelse till min mobil som i sin tur kopplar upp sig mot mobilnätet för att få axess till Internet! Jag var tvungen att börja lektionen med att berätta för studenterna det absurda i situationen för min del, att komma dit med mängder av teknologi när de inte ens har kunnat ta en dusch på morgonen. Studenterna är tvungna att dela vatten med djuren på skolan när vattnet sticker i rören! Även om vi har det mycket bättre materiellt hemma i Sverige, kan vår tillvaro kännas otroligt stressande och pressad ofta. Jag berättade bland annat för studenterna att vi ibland inte ens hinner sätta oss ner för att ta en kopp kaffe utan måste köpa Take away i en mugg i handen. Sådant existerar inte här i Kenya ännu, inte heller Mac Donald’s. Tiden är något som det finns gott om och varför bry sig om snabbmat då!

På min sista lektion i dag fick en av studenterna starta ett eget e-post konto på Yahoo.com inför sina klasskamraters lystna blickar. tyvärr kan jag inte hjälpa alla med det, det finns 700 studenter och kanske 15 stycken med e-post. Jag har uppmanat dom att åka till närmaste Internet-kafé för att starta ett konto så det skicka mig mail när jag har åkt härifrån. Några killar kom fram till mig efter lektion och frågade hur de skulle kunna skicka e-post lite snabbare. De tar betalt per minut på Internet kaféerna och de ville spara pengar genom att slippa ta så lång tid på sig för att skriva mail. De flesta använder bara ett finger när de skriver på tangentbordet och det går otroligt långsamt. Tyvärr är ju tiden dyrbar när man måste betala 1 schilling per minut(10 öre) och de blir lite stressade av det. På det sättet tränger sig vårt samhälle på i det här fallet och gör att även kenyanerna blir beroende av tidsfaktorn något som jag inte har märkt i något annat fall. Alla är överens om att tid är något som finns i överflöd i deras samhälle. Vilken rikedom!

Sorgliga nyheter

I går fick vi plötsligt reda på att en av studenterna på skolan hade avlidit. Han hade knappt hunnit starta sin utbildning förrän han blev sjuk.Han hade diabetes och hade fått någon slags komplikation. Studenterna har samlat in pengar för hans mediciner och läkarvård men tyvärr räckte det inte till. Skolan hade kallat till en minnes mässa i aulan. Det höll på i tre timmar. Mycket sång och musik samt en hel del tal. Nattvard och predikningar av prästen. Jag hade haft undervisning hela dagen så jag var redan ganska trött, jag passade på att smita när det var dag för nattvarden.Gudstjänsterna här är väldigt långa och intensiva. På söndagarna vaknar jag av de sjunger så starkt att hela skolan vibrerar. Flickorna har otroligt genomträngande röster. De är annars väldigt tystlåtna i klassrummet och vågar inte höja sina röster speciellt, men när de kommer till gudstjänsten får de ett helt annat uppträdande.

Döden är väldigt påtaglig här. Många man pratar med har familjemedlemmar som dött av AIDS eller på andra sätt. Många av lärarna försörjer sina släktingar, oftast barn, som har döda föräldrar. Studenten som har avlidit ska nu transporteras till sitt föräldra hem och det hjälper skolan till med genom att låna ut en av sina bilar för transporten. Två studenter kommer att följa med på färden. Skolan har även hjälpt föräldrarna på olika andra sätt. Alla är otroligt angelägna att hjälpa till på många olika sätt. Det är hela tiden olika insamlingar på gång för olika personer som är sjuka och behöver hjälp på något sätt. I morgon fortsätter mina lektioner med lärarfortbildning och vanliga klasser med studenterna. Ibland känner jag mig som en alien när jag pratar om de senaste teknologiska möjligheterna inom IT när jag vet att det fortfarande inte finns ström i 1-7 skolorna i Kenya. Det kommer att ske en upprustning enligt den nuvarande regeringen, men man vet aldrig vad som händer efter valet som kommer att ske i december.

Te................!

Jag har varit på tur med rektorn på skolan som bjöd mig till sina hemtrakter uppe i bergen i närheten av skolan. På 2300 meters höjd mitt i te odlingarna har han sitt hus som inte riktigt är klart ännu. Hans gamla föräldrahem finns också på tomten. Te odlingarna böljar över kullarna och allt är väldigt vackert. Kenya är världens största te exportör men det finns inga te-märken som bär namnet Kenya. Teet används oftast för att blandas med då det har den bästa kvaliteten av alla sorter (enligt kenyanerna själva). Vi var även på en tefabrik och såg hela processen från när te bönderna kommer med sina laster av gröna teblad till den färdiga produkten. De har bara 6 timmar på sig att börja förädla teet när det är färskt annars förstörs det. Jag köpte några halvkilos påsar i den lilla fabriks butiken 10 kr påsen! för världens bästa te! Vi åkte hemåt på eftermiddagen. En tripp på 5 mil som tog ungefär 3.5 timme! Vägarna är helt obefintliga. Man slås av att fast Kenya är världens största te exportör gör de inget åt vägarna som leder till te fabrikerna och odlingarna. Tänk vad alla skulle tjäna på det om de satsade på infrastrukturen lite. Väl framme i Thika som är den största staden i närheten råkade rektorn låsa sig ute från bilen så kunde inte komma åt vår packning. Det tog inte lång tid innan en kille kom dit med en lång metall tråd och lyckades fixa upp dörren. Det finns alltid någon till hands känns det som. Dagen var väldigt innehållsrik och ansträngande på grund de dåliga vägarna. Nu börjar en ny arbetsvecka med otroligt många lektioner och aktiviteter inbokade. Måndagen börjar med samling på skolgården 7.15 med tal av rektorn, gudstjänst samt mycket sång. Jag tror att jag också måste säga något eftersom många studenter har varit borta på praktik under en tid.

Lärarfortbildning

I dag har jag börjat mina lektioner med lärarfortbildning i IKT. Första veckan har jag genomfört intervjuer med lärarna för att få en bild av hur de använder IKT. De flesta har ingen egen dator så de är hänvisade till de få datorer som finns på skolan. Alla vill lära sig Power Point så de kan göra presntationer eller overhead blad ( det finns en over head projektor men den har ännu inte packats upp ur kartongen) samt Excel för att skriva in sina klassers resultat i en lista. Jag började dagen lektion med packa upp en projektionsduk jag hittade i ett kontor. Duken hade ännu inte använts eftersom man inte har något att projicera på den! I dator labbet fick jag besök av lärare som fick lära sig att göra innehållsförteckningar och automatisk sidnumrering. Det gick riktigt bra för dem för utom att allt tar ganska lång tid eftersom de inte har någon större tangentbords vana. En del återkom efter rasten och gjorde om samma lektion en gång till för att öva lite extra. Det finns inget nätverk mellan datorerna så allt får sparas på hårdisken eller USB minne. Tyvärr sprider sig mängder av virus mellan datorerna så de får rensas ofta. Tur att jag har min Mac som inte är utsatt för virus. Nästa vecka har jag ett tight schema för lärarna som vill gå vidare med olika workshops samt för eleverna som ska se presentationer om datorns historia samt börja använda ordbehandlingsprogram på riktigt efter att under första året mest pratat om hur man använder datorn.

På kvällen har jag visat återigen en film i samlingssalen. Den här kvällen visade vi Last King of Scotland som handlar om Idi Amin. Många studenter har aldrig hört talas om honom eller vad han gjorde i Uganda som är grannland till Kenya så det är en upplevelse för dom att upptäcka en del av sin egen nutidhistoria genom filmvisning av en Mzungu (viting) som mig.

Sverigebilder

I dag har jag haft ett föredrag om Sverige och utbildningssystemet i Sverige. För att kunna genomföra det måste jag ha tag på ett rum som var någorlunda mörkt för att min projektor skulle komma till sin rätt. Vi hittade till slut ett litet rum vid sidan av biblioteket. Biblioteket är väldigt åsidosatt och lever en undanskymd tillvaro. Böckerna är otroligt slitna och inaktuella. De flesta böcker har donerats och det finns ingen budget för att köpa nya verkar det som. I det ganska trånga rummet hade det satts ut ett tjugotal stolar, det finns inte en enda stol som är hel, alla stolar har rispor i stoppningen så att fyllningen från sittdynan sticker ut eller så ar de så rangliga att man inte vågar sätta sig på dom. Jag hittade till slut teknikern som har hand om förlängningssladdar så jag kunde koppa upp mina apparater. Jag känner mig varje gång som en trollkarl som ska visa några trixs för en hänförd publik då jag visar Power Point eller något annat från datorn. Men jag börjar vänja mig...

Jag visade först den officiella informationen om Högskolan i Borås som var måttligt intressant verkade det som för min publik. Jag tror att de inte tycker att vårt undervisningssystem med så få nationella prov och direkt angivna lärosätt är speciellt imponerande i deras ögon. Här handlar det om att få bästa resultaten i de nationella mätningar som ständigt görs för att skolan ska få en bonus eller bli uppmärksammat på annat sätt. Sedan visade jag ett bildspel om Sverige med bland annat bilder på kungafamiljen och is hotellet i Jukasjärvi, mängder med snö och fakta kring vårt land. Där var intresset mycket större på en gång. Många frågor kring kriminalitet, trafik olyckor och kronprinsessans eventuella giftermål. Att det kan vara ned till 25 grader kallt i vårt land avskräcker de flesta från att ens komma på tanken att åka till Sverige även de skulle få chansen.

När vi var klara hade klockan hunnit bli 18 och någon hade lyckats med att låsa in oss i biblioteket! Med dubbla hänglås och gallerförsedda dörrar är det inte lätt att komma ut! Till slut fick tag på någon som med stor munterhet släppte ut oss i friheten. Ovanför biblioteket ligger datorlabbet. Utanför datorlabbets fönster hänger ett gäng med stora fladdermöss på dagarna. En del har sina barn insvepta i sina vingar och diar ungarna på dagen. Jag tog ett kort en av dom, den blev måttligt förtjust när jag knäppte iväg en blixt mitt i ansiktet under eftermiddags sömnen!

PE lessons

Jag har besökt en Physical Education klass. SK Kamau hade lektionen. Han berättade om alla svårigheter som finns när man ska undervisa PE. Det är ett lågprioriterat ämne så man får inte ta del av några pengar från rektorn. Bollar och annan utrustning fins överhuvudtaget inte alls. Många lärare är blyga och vågar inte visa sig i en träningsoverall eller shorts så därför hoppar de hellre över gymnastik lektionerna. Samtidigt konstaterade han att fler och fler kenyananer måste röra på sig mer. Hittills har motion varit förknippat med arbete och överlevnad, men nu när vissa delar av samhället börjar få det bättre kommer samma problem fram som vi dras med i vår del av världen.

Han var i varje fall väldigt underhållande och fick klassen verkligen att släppa loss vilket de flesta lärare här har svårt för. Det är en så stor skillnad mellan lärare-student. Skillnaderna märks överallt. I skolan är det en stenhård hierarki. Rektorn är den som har sista ordet i allt.Om han kallar till möte får alla ställa in sina lektioner. Men ingen vet hur länge mötet ska hålla på. Lektionerna får tas upp när mötet tagit slut vilket kan ta 2 - 5 timmar. I går var jag med på ett kortare möte vilket varade ca. 2,5 tim. Till min ära fick vi även lite te och bakverk. Jag höll ett litet anförande för hela kollegiet och alla var väldigt intresserade. Mötet var mest en information från olika instanser på skolan och ingen verkade speciellt engagerad tills frågan om vad de skulle göra med sin bonus på 7 500 kr de fått ministeriet för undervisning. Då blev det en hetsig debatt om de skulle resa bort alla 60 lärare över en dag eller dela pengarna mellan sig eller möjligtvis donera pengarna till pensionerad kollega som måste genomgå en njurtransplantation. Man får själv bekosta sin läkarvård, han måste få ihop ca 150 000 kr. Inte lätt med tanke på att en lärarlön ligger på ca 2000 kr. tyvärr kom de aldrig till något beslut, rektorn avbröt diskussionerna och sköt allt på framtiden. Kanske hinner Muranga' få en bonus till innan man har bestämt sig för vart man ska resa. Bonusen kommer från att Muranga' är den utbildnings anstalten som har fått de bästa omdömena från ministeriet och de bästa resultaten på de nationella examinationer som ständigt görs här. Man har även bedömt hur studenterna bor på skolan och anser att de har det bättre än på många andra institutioner. Undra hur de ser ut! Jag tror inte någon av våra studenter skulle klara en dag på logementet här. Våra svenska studenter har för övrigt ett eget litet s.k. college house med kök och badrum och två toaletter. Vilken lyx!

Äventyr i Matatun

Efter min tripp till Nairobi är jag "hemma" igen bland kossorna och fåren i Muranga'. Ständiga strömavbrott ibland under minst 6 timmar och två galna tuppar som tror att man ska vakna klockan 4 på morronen! Jag åkte Matatu hem till colleget. Det är en mini buss som ägs av en privatperson som körs kors och tvärs över hela landet. Det finns nästan inga allmänna transportmedel så Matatun är bra. Jag var tvungen att hitta till gatan i Nairobi där bussarna samlas för avgång, det visade sig vara i det område som guideböckerna avråder utlänningar besök. Jag var den enda vita personen i hela kvarteret. Bussen avgår när den har blivit full. Det tog ca. 1 timme! Resan kostar bara 20 kr för 7 mils resa. Just när bussen for iväg passade en ficktjuv på att stoppa in armen i bussens fönsterruta och sno något från killen som satt framför mig. De är verkligen snabba. Att prata mobiltelefon på gatan är lika med att bli av med telefonen inom vissa delar av stan. Väl hemma på skolan hade jag lovat att visa film Hotel Rwanda för studenterna. Tyvärr stack strömmen just innan, men vi lyckades få igång reservaggregatet. I en sal för 500 personer satte jag upp min lilla projektor hopkopplad med datorn och ljudet till en högtalarsystem daterat 1975. Alla gillade filmen jätte mycket. Många hade inte riktigt hört talas om folkmordet i Rwanda fast det är grannarna till Kenya.

Nästa dag har jag haft en lång dag med intervjuer av lärarna för att kolla deras digitala kompetens och hur jag ska lägga upp olika workshops för dem. Många intressanta samtal och frågor kommer upp hela tiden. När jag talar om för dem att vi har liknade problem med att alla som arbetar på skolor i Sverige ännu inte använder datorerna i undervisningen tror de att jag luras. Vi har ju så mycket datorer i vårt samhälle men använder de fortfarande inte fullt ut i många sammanhang. Ppå kvällen blev jag hembjuden till musikläraren vars barn hämtade mig i mörkret. De tycker att de är så spännande att prata med en viting som mig.

Shopping i Nairobi

I dag har vi varit på "utflykt" till ett shoppingcenter i Nairobi. Vi malde oss igenom den fruktansvärda trafiken för att komma fram till en oas för vita och rika kenyaner. Ett minisamhälle med butiker och vattenfall och mängder av restauranger. Verkligen märkligt ställe med tanke på den verklighet som finns utanför i samhället. Det känns mycket surrealistisk att vandra omkring bland märkeskläder och överflöd. Köpte en T-shirt som det står "Mzungu", viting, på kiswahili. Det passar mig. Ska bli kul när studenterna på skolan ser den.På kvällen åkte vi till en teater inne i stan. Nairobis första repertoar teater. Det var en underhållande pjäs med bara tre skådespelare. En spelade säkert tio olika roller. Han var vit, men spelade bland annat rollen som kenyan vilket uppskattades i publiken då han skojade med föreställningen att kenyanerna gärna lurar de vita på pengar.

Tripp till Nairobi

Muranga's nya logga.
I dag är vi på Svenska skolan i Nairobi. Det tog otroligt lång tid att ta sig hit. Egentligen bara 7 mil men med tanke på de dåliga vägarna och den tjocka trafiken i Nairobi tog det mer än 3 timmar. På Svenak skolan går både grundskoleelever och gymnasielever. Skolan ligger inne i Nairobi och har en fin trädgård med pool och belysning runt omkring. Att komma hit idag känns som att komma till Sverige. I början var det väldigt konstigt. Efter att ha levt tillsammans med kenyanerna på Muranga' med de primitiva förhållande som är där så har jag blivit inställd på att det inte finns varmvatten i kranarna, att elektriciteten försvinner en gång om dagen och att soporna ligger i högar utanför mitt fönster på bakgården. Allt det har jag nu börjat anpassa mig till mer och mer. Här hoppar gymnasieeleverna i poolen innan maten och blir körda till disco och andra utflykter på kvällarna. Skolan är som en egen liten svensk bubbla mitt i det hektiska storstadslivet. Mycket absurt. Idag har jag även startat att bygga en databas för administrationen på skolan i Muranga'. De ska snart kunna föra över alla studenternas uppgifter till datorer istället hoppas jag. Jag har även haft en träff med musiklärarna på skolan och sjungit och spelat svenska sånger allt från Du gamla du fria till Harry har hittat en hare! De tycker jag ska lära studenterna lite svenska sånger så de får en bredare repertoar. Nästa helg ska vi åka in till Nairobi för att lyssna på musik, det ska bli häftigt!

Blognight

This evening I´m showing two of my collegues, Winnie Mueni and Nancy Abwalaba, in Kenya how to blog.We are sitting in my college house. It´s a warm night. We can hear the sound of the crickets outside. The stars are shining brightly.

IT-lektioner

I dag har jag haft några klasser i grundläggande IT. Och jag menar verkligen grundläggande. På frågan hur många som varit ute pa Internet svarade 2 att de gjort det av 35 studenter! En hade använt ordbehandlingsprogram. Detta gör att man får börja början. Vad är en dator, Vad kan man göra med en dator,vad heter datorns olika delar osv. Allt utan att ha nagon dator att visa på. Studenterna är otroligt intresserade, och sitter andäktigt lyssnade på mig ungefär som jag berättar en spännande saga. Att berätta hur vi använder datorer i Sverige far de att tro att jag skojar med dem. Jag följer deras noggranna kursplan där varje lektion ar planerad och man skriver allt pa en svart tavla med kritdamm! Vilken krock! Samtidigt som jag visar min laptop har jag fullt med krita pa byxorna och studenterna vill att jag ska visa mer om hur man använder ett ordbehandlingsprogram för att slippa sudda det man skrivit ner!

Internet funkar!

Efter en vecka utan att jag har kunnat få min telefon att funka ihop med dator och nätverk har jag lyckats få allt att funka äntligen. Man märker verkligen hur beroendeframkallande kommunikationstekniken är! Jag har haft en del lektioner idag och ska fortsätt under dagen. Alla lektioner är exakt en timme långa och det vanligaste är att lärarna dikterar vad studenterna ska skriva ned i sina böcker.Idag ska jag möta elever som undervisning i engelska. Ska försöka visa dem hur man kan använda IKT för att underlätta för dem som skriv och läs problem. Ska även visa dem hur min blogg ser ut! Jag har besökt våra svenska studenter på deras praktik skolor. Här är en bild från ett typiskt klassrum. Märk väl den snygga uniformen alla studenter måste ha när de praktiserar!

Äntligen framme i Kenya!

Efter 17 timmars resa kom jag äntligen fram till Muranga´ Teacher Training College. På flygplatsen blev jag hämtad av två svenska studenter som redan har varit här i fyra veckor samt kontaktläraren på skolan och en chaufför. Färden till skolan blev minst sagt vådligt med tanke på att avgassystemet hade ramla av bilen på väg in Nairobi. Inte undra på med tanke hur vägarna ser ut speciellt runt Nairobi. Ordet potthål har fått en ny betydelse för mig. De pottorna är för jättar! Ju lägre vi kom från staden desto bättre väg blev det som tur var. Väl framme blev jag mött av hushållerskan som ursäktade sig att mitt hus inte var klart ännu, vilket var mist sagt sant eftersom köket inte gick att använda samt att båda toaletterna läckte vatten. Överallt på golvet och väggarna finns ett lager med smuts som tar några dar att ta sig igenom. Huset består av två våningar, tre sovrum, kök och vardagsrum. Alla människor är väldigt trevliga och välkomnande. Man känner ser otroligt ut tittad på stan (närmaste stad heter Thika (lika stor som Borås ). Jag såg inte en enda vit människa där under eftermiddagen här om dagen när jag handlade mat. På supermarketen bär de anställda ut maten till bilen åt en och packar allt snyggt och prydligt i påsar. Många intryck på en gång. Besökte min första grundskola med klassrum utan fönster och heltäcknade väggar mellan klassrummen. 42 barn i varje klass delande tre och tre på et litet skrivbord med fast träbänk. Inget vatten eller el på skolan. Ändå är barnen på den här skolan från relativt rika familjer eftersom alla hade på sig skor! Varje lektion är 30-35 minuter lång och ämnena varierar under dagen. Många av de mindre barnen tyckte att det var spännande med en vit människa och ville hälsa. Fotbollar existerar inte utan men har en gammal skumgummi bit ihop tejpad istället för boll. Jag har haft många möten med en del lärare på skolan som berättar hur de arbetar och vilken metod som används inlärning. Alla studenter har lektioner från 8.20 till ungefär 16.30 med en kort rast då de alla äter majs och bönor i matsalen vars kök eldas med stora ved brasor där röken ligger tjock. Man har hemläxor varje dag och studenterna bor i små rum fyra och fyra utan ens en möjlighet att laga någonting själva. Deras utväg är att gå utanför skolområdet, som bevakas av vakter dygnet runt, för att köpa frukt och dricka i små bodar längs vägen. Under ett stort träd säljs jättestora avocados och ananasfrukter. Trädet kallas allmänt av studenterna The Tree of Life. Deras sätt av få livet lite mer uthärdligt!