After work och sista dagen på Muranga.

På morgonen skulle jag återigen vara med på morgonsamlingen på skolgården. Den här gången var tanken att jag skulle överlämna de digitala kamerorna jag hade tagit med mig från Sverige så att alla skulle vara delaktiga i det. Först höll rektorn ett väldigt trevlig tal där han tackade vår prefekt på Högskolan som hade sett till att jag hade möjligheten att komma till Muranga. Han tyckte att det borde vara lite närmare mellan länderna så att vi kunde ses lite oftare. Avståndet till Uganda var ungefär lagom ansåg han. När jag blev ombedd att komma upp på podiet så tackade jag för mina två veckor och den trevliga vistelsen. När jag lämnade över kamerorna så jublade alla studenter och jublet steg än mer när jag startade en av kamerorna och lät rektorn ta några kort. Han gillade verkligen det och tog massor med kort av studenterna och alla andra närvarande. Sedan skulle vi ställa upp för gemensam fotografering framför alla studenter. Han frågade studenterna vad de tyckte att jag skulle få som tack för min insats på skolan och många svarade ”ge honom en get”. Get är det bästa man äta så det är en väldigt uppskattad gåva. Kvällen innan hade jag varit ute på den lokala puben och ätit grillad get och druckit några öl med en del av lärarna så nu vet jag hur det smakar (mycket getsmak!!)
Senare på morgonen skulle jag snabbt åka över till närmaste samhälle för att gå på banken för att sedan ha mina sista lektioner med lärarna. Tyvärr blev planerna ändrade i all hast på grund av min kollega från Borås blev dålig och fick åka in till närmaste sjukhus. Vi spenderade ca tre timmar där innan vi var klara så jag fick ta ett sista möte med Owen som är föreståndare för IT-avdelningen. Rektorn hade bestämt att vi skulle ses senare på eftermiddagen för en sista pratstund så vi åkte till Blue Post Hotel vilket ligger i Thika 4 mil bort. Vi satt och pratade några timmar och såg en hel del med apor som framåt kvällen kom fram i träden för att samla nåt att äta. Häftigt sista minne från Kenya!
Min resa den här gången har varit än mer hektisk än sist. Två veckor är en ganska kort tid. Jag kommer att se till så att vi kan starta ett samarbete kring IT frågor mellan skolorna och att vi kan söka gemensamma medel för det på nåt sätt. Har sett att KTH har en fond för projekt kring IT i utvecklingsländerna så det kan kanske vara nåt. Det här var definitivt inte min sista resa. Afrika är som en magnet. Det är svårt att släppa taget när man väl har kommit i närheten.

Muranga Computer club

Igår kväll blev jag inbjuden till den nystartade datorklubben på skolan. Det är ett initiativ från studenterna själva att arbeta mer med datorer och att eventuellt få skolan att ställa ut några datorer i biblioteket så de kan använda datorerna på kvällstid. En av studenterna hade bett mig att prata om hur man söker på internet och hur man kan hämta ner filer från nätet. En annan hade frågat mig hur man kan producera musik med hjälp av datorer vilket jag tyckte var kul förstås. När jag kom till lokalen var det ca 50 studenter som dök upp och jag berättade att jag inte skulle ha en lektion med dem utan mer av en träff där de kunde ställa frågor. När de träffar lärare i andra sammanhang så är lärarna alltid väldigt dominerande och det handlar mest om envägs kommunikation. Efter ett tag så började frågorna dyka upp och jag kunde svara och visa dem en hel del. När vi kom fram till musikproduktion gjorde jag en låt tillsammans med dem och alla som var där fick sjunga till bakgrundskompet. Det blev en ”Muranga Reggae”! Vi höll på i ca. en och en halv timme och efteråt ville många stanna kvar för att kolla hur man kopplar upp sig mot internet med mobilen. Förresten så har jag äntligen fått tag på en Safricom keps! Sätter in en bild av den snart.

Ombyggnad

Idag har jag haft en de jobbigaste dagarna hittills. De ska inreda en ny datorsal intill den befintliga och skulle därför göra upp ett hål i väggen mellan salarna för att de ska kunna kommunicera lättare. Väggarna är av tjock betong. Intill väggen ligger IT-avdelningen kontor. Där står ett antal datorer och annan utrustning. En man tog mått på väggen och började sedan slå med ett spett och hammare i väggen från motsatta sidan så att det dånade i hela rummet. Murbruk och betong damm flög överallt men ingen brydde sig om att flytta eller täcka över datorerna. Till slut ramlade en stor bit murbruk rakt ner på golvet och putsen sprack tvärs över väggen. Samtidigt satt jag intill väggen och försökte lära en tekniker hur man redigerat film digitalt. Vi fick ibland ta pauser på grund av oväsendet. Nästa lektion innebar att jag fick stå och skrika till de 10 lärare som hade kommit till min workshop under 2 timmar. Ibland blir man lite trött på att det ska vara så svårt att kommunicera eller planera något! Fick byta dator tre gånger under lektionen för att den ena fungerade inte USB portarna på, den andra hade inte programvarorna som behövdes och den sista var full med virus. Nästa gång ska jag ha med mig en egen tekniker och någon som ordnar så att allt fungerar. Det är extra frustrerande nu när jag är här bara två veckor.
Mango träden är just nu ganska farliga att sitta under. En mogen mango är ganska tung och de dunsar ner med jämna mellanrum.Det känns som den farligaste utmaningen just nu!

Mount Kenya

Nu har vi varit på utflykt till de nordöstra delarna av Kenya. Vi har blivit guidade av rektorn på Muranga som ville visa oss sin hemby, där han också har sin fru boende i deras hem. Resan tog ungefär 4 timmar med lite stopp här och var. Det som slår en ännu en gång ar att Kenya är så rikt. Vi färdades genom bananplantager, kaffeodlingar, te farmer, vetefält, mangoträd, ananas farmer osv. Överallt odlas det och man märker bara på några kiloeters avstånd vilka klimat förändringar det finns. Höjdskillnaden är också märkbar. Vi startade på 1400 m.ö.h. och var uppe på ca. 2400 m.ö.h.
När vi kom fram till George’s hem hade vi färdats den sista timmen alldeles i närheten av Mount Kenya som är ett av de högsta bergen i närheten 5400 m.ö.h. Vi stannade till alldeles intill den otroligt täta skogen som omgärdar berget och där var det riktigt kyligt. Det finns mängder av fåglar i skogen och även många vilda djur. I närheten finns även en nationalpark där man kan åka på safariresor. Det går också att bestiga Mount Kenya. Vid George’s hus fanns även hans bröders hem (5st) och hans mammas hus som bara är ett litet skjul. Där bor hon utan el och vatten och sköter sin ko och sina majsplantager. Hon har fyllt 90 år och verkar vara en krutgumma. Undertiden vi var där gick hon loss med sin machete på majsen för att sedan bära en tung hög med majs på sin rygg för att mata kon.

Efter lunch uppe i bergen åkt vi till Meru, den största stan i närheten och tog in på ett hotell. Stadshotellet var stort och såg ut som ett sjukhus tyckte jag. För att på i ett enkelrum med frukost betalar man 150 kr! Vi träffade en engelsman där som arbetade tillgälligt på National museet i Meru. Det var den första vita person som jag sett på en vecka förutom min kollega Marianne. Passade på att ta en snabbrunda på museet innan vi åkte från Meru. Souvenirshopen hade nog inte haft så många besökare där på länge. Vi hittade broschyrer där från 70-talet! Många fina smycken och andra afrikanska prylar blev det. Hemfärden gick genom en dal nedanför bergets andra sida. Vi fick faktiskt uppleva Mount Kenya från sin bästa sida. Såg den snöklädda toppen då molnen runt omkring skingrades för en stund. Det ursprungliga namnet på berget har gett namn åt hela landet. Då engelsmännen kom till Kenya kunde de inte uttala knja så det fick bli Kenya istället vilket betyder ungefär snöhatten. Resan var väldigt intressant och nu har jag sett verkligen ganska mycket av landet och man tänker ännu en gång att befolkningen borde få ha det bättre med tanke på alla tillgångar. De försvinner tyvärr i händerna på korrupta politiker som roffar åt sig så mycket som möjligt.