Muranga bye bye

Nu har sista dagen på Muranga närmat sig. Har varit på marknaden och kollat in alla fina tyger som finns till salu. Överallt på trottoarerna låg det människor som knappt orkade tigga efter mat eller pengar ofta med små barn skrikande i sina knän. Det är verkligen svårt att stålsätta sig när man vandrar om kring i städerna här. Det finns oändliga munnar att mätta. Tyvärr är det nog så att jag som ensam turist inte kan ändra så mycket. Det viktiga är att försöka påverka politiker och makthavare att ändra inställning. Det finns massor med utvecklingsmöjligheter i det här landet men det tas inte vara på tyvärr. På kvällen var jag bjuden till Owen för att träffa hans bröder. En trevlig kväll med obligatorisk Ugali och kött. Ugali är majsmjöl som är kokt till en seg klump som man äter med händerna tillsammans med resten av maten.
Hoppas det kommer inträffa en del förändringar tills jag kommer tillbaka nästa gång. Det ska bli spännande att se.

Nu väntar Etiopien. Ska träffa min dotter där som arbetar som volontär på ett projekt för gatubarn. Addis Abeba är bara två timmars flygresa härifrån. Skönt att slippa åka hem direkt till snöskottning och långkalsonger!

sista dagen med lektioner

I dag var det morgonsamling åter. Studenterna fick reda på att deras dagar är ännu mer begränsade. De måste arbeta till 22.30 med läxläsning för att sedan skynda sig i säng för att gå up senast 6.30. En del går redan upp vid 4.30 för att börja plugga innan frukost. då är inte tillåtna att stanna i sina rum efter middagen utan då stäng ljuset att för att de ska vara tvungna att gå tillbaks till klassrummen för förberedelser. snack om styrt liv! De får inte lämna skolan utan skriftlig tillåtelse heller. Efter talen av alla inblandade så var det min tur. Jag hade faktiskt skrivit ner ett tal den här gången eftersom jag hade haft en långt samtal med koordinatorn och blivit ganska nedstämd när jag hörde hur mycket hon hade att beklaga sig över när det gäller uppbackning från rektorn på skolan. Han har ingen känsla för hur det här programmet berikar skolan eftersom han själv inte har fått åka till Sverige. Jag pratade en del om vad det betyder att få träffa nya kulturer och hur det får oss att bli bättre lärare osv.
Hela dagen gick åt till lektioner med studenterna och sedan en planering inför förhoppningsvis fortsatta projekt.
Kvällen slutade med pizzabakning i mitt hus tillsammans med både barn och vuxna, väldigt uppskattat återigen. Nu har jag lärt dem att baka pizza vilket många tycker är världens lyx. Vi spelade gitarr och sjöng också en del vilket de aldrig gör annars. De kände att de har blivit utmanade av mig i både IKT och gitarrspel så nu kanske det blir lite mer musik i fortsättningen på Muranga.

I morron blir det besök på en marknad i stan. Få se om jag kan få tag på en del kangastyg.

Dramatik

Nu har genrepet till dramafestivalen varit. Det började med att vi alla fick en bön till livs som vanligt och sedan började danserna och musiken. Dramafestival här handlar om att dramatisera danser från de olika stammarna i Kenya. Man skriver nya texter som handlar om politik eller problem som kan ha med olika saker. Det var 5 olika grupper som framförde sina danser med otrolig energi och utlevelse. En jury skulle utse 3 st grupper som skulle representera Muranga senare i en nationell tävling. Tyvärr kunde juryn inte enas så de lät två grupper gå vidare till en andra omgång om en vecka vilket inte var omtyckt. Studenterna vägrar att acceptera detta beslut. Mellan danserna var den en nyskriven pjäs som framfördes och några stycken monologer som lästes av studenterna. Jag fattar inte hur de har lärt sig allt utantill. De jobbar dygnet runt här. Innan juryns avgörande var klart hade jag blivit tillfrågad att sjunga några sånger och spela gitarr vilket jag tackat ja till. Inför 700 stycken studenter i den gigantiska aulan sjöng jag en Cornelis låt för att sedan spela den enda kenyanska låt jag kan Malaika. Det blev faktiskt riktigt bra. Alla sjöng med även på några svenska ord. Ska lägga upp video senare. Kvällen avslutade med öl och grillad get på den lokala puben. Hastigheten på öldrickandet är imponerande men får oftast in två flaskor åt gången så det finns ingen chans att hinna vila sig mellan varven. Kul i alla fall och geten smakade helt OK även om köttet inte är så lättuggat.

Har haft en dag i Nairobi idag och sedan avslutning på kvälen med en lektion för Murangas datorklubb. Visade också en film plus bildspel om Sverige vilket var väldigt väl mottaget. Det är så kul att träffas studenterna. De vågar nästan aldrig fråga något i hela gruppen utan kommer alltid fram efteråt för att ställa frågor.

I morgon blir det tal igen och sedan massor med lektioner för sista gången.

Excel och musiklektioner

Eftersom så många olika personer vill ha min hjälp hör på skolan så får jag hoppa in lite överallt. Idag har jag varit på morgonen hos en av dem som arbetar med ekonomin. Alla studenter måste betala skolavgifter här och det är svårt för skolan att få in avgifterna i tid. Ibland skickas studenterna hem för att hämta pengar och avbryts lektionerna. Jag försökte hjälpa ekonomiavdelningen att göra ett Excel dokument för att ha alla studenters avgifter registrerade och automatiskt uppdaterade när nya avgifter har betalats in. Matte är inte mitt starka ämne så jag fick verkligen tänkta till ordentligt. Vi lyckades till slut få ihop det men då kom dem på att summorna skulle ändras så det var bara att ändra allt igen. Hoppas de använder det här nu istället för bara låta det vara som så mycket annat.
Under den här veckan måste allt bli klart som jag satt igång. Tiden rinner iväg snabbt. Vi har fortfarande problem med servern och den kan vi inte göra något åt eftersom den har blivit installerad av en firma från Nairobi. De vägrar komma hit för de är sura på nåt som jag inte riktigt fattar. Jag ska försöka skriva en ansökan tillsammans med en av lärarna för att se om vi kan få pengar till att utveckla IKT användningen mer på skolan.
Jag var med på en av musiklektionerna idag också. Det var häftigt! De har såna fantastiska röster. Tjejerna går igenom betongväggarna utan mikrofoner. Jag spelade gitarr till låtarna och spelade även in en del. Ska ladda upp på bloggen när jag kommer åt lite bättre uppkoppling. Ett kul avbrott från alla datorer. Fick en pratstund med rektorn idag, som inte är speciellt intresserad av utbytesprogrammet känns det som. Han gillar i alla fall de saker jag tagit med mig från Sverige, som datorer, kameror och nätverksutrustning. Han fick en snabblektion i hur man hittar servern och skriver ut sina dokument från nätverket.
I Morgon är det genrep inför dramafestivalen på skolan. Studenterna har repeterat i veckor. Senast i söndags var jag uppe på skolan vid 10-tiden på kvällen och då var det fullt drag i aulan där de olika dansgrupperna avlöste varandra. Tyvärr kan jag inte se den färdiga föreställningen får klara mig med genrepet.
I morgon blir det pubkväll med ”grabbarna” då vankas det grillad get igen. Det är inte min favorit men kenyanerna håller det högst av allt. Ölen brukar gå åt snabbt i alla fall…

Kibera

I lördags åkte jag tillsammans med Owen och Ester vilka är lärare på skolan till Nairobi. Jag hade blivit bjuden till föreningen Global Relations vilka arbetar med barn och ungdomar i Kibera. Kibera är Afrikas största slumområde med 1,5 miljoner innevånare. Det ligger bara 20 minuter av centrum från Nairobi. Vi tog oss dit med hjälp av projektledaren Paul som mötte oss inne i stan. Vi tog en av tusentals privatbussar som går kors o tvärs i stan och även i hela Kenya. När vi kommit fram till organisationens hus fick vi en genomgång av verksamheten. De arbetar med mikrofinansiering, dans, musik, HIV/AIDS information, undervisning i form av en skola (secondary), videostudio, musikstudio, internetkafé och även utbyte med Sverige och andra länder i form av frivilligarbete för unga människor.
Det var helt fantastiskt att höra om den hängivenhet dessa människor har för att hjälpa andra. Organisationen finansieras enbart genom bidrag från Sverige och andra håll. De har en styrelse i Sverige såväl som i Kenya. Vi fick se lite av verksamheten med de mindre barnen i form av en bildworkshop.
Efter besöket på The Creative House så gick vi tillsammans med en av medarbetarna på en rundtur i Kibera. Det var den vidrigaste plats som jag någonsin sett. Det hade regnat ganska mycket så alla vägar mellan husen var fulla av lera och korsades av rännilar av vatten som var brunt av smuts. I vattnet lekte barnen med korkar från PET flaskor samtidigt som kvinnorna satt utanför sina skjul och lagade maten. Runt Kibera finns några nybyggda hus som finansierats av FN och kenyanska regeringen. Där har en del av innevånarna från slummen blivit tilldelade lägenheter men istället för att flytta in har de hyrt ut dem till andra för att tjäna pengar.
Efter besöket i detta helvete så var det skönt att komma tillbaka till civilisationen i Nairobi igen. Det finns hur mycket som helst att göra i dessa områden och det görs väldigt mycket från många organisationer utanför Kenya men det verkar som den kenyanska regeringen vägrar inse problemen. Jag ska åka tillbaka till Kibera nästa gång för att hålla i några workshops i studioteknik tror jag. Mitt i denna nöd finns det många som arbetar för kreativitet som en väg ut. Mötte en kille som arbetar med Kibera Film School där de med hjälp av europeiska filmskapare lär sig göra film. Någon av filmerna visades på Göteborgs filmfestival det här året. Snacka om liten värld!
Idag söndag har jag spelat in några sånger tillsammans med musikläraren på skolan. Ska vara med på några musiklektioner nästa vecka. Har lärt mig några låtar på gitarr så jag kompa deras sång. Ska bli kul!

IKT lektioner

De sista dagarna har jag varit upptagen med lektioner kring hur man kan använda sig av IKT integrerat i klassrummet. Jag har träffat alla studenter i år 2 och visat dom filmer om utvecklingen i Afrika kring IT. Samtidigt har jag även träffat alla huvudlärare i ämnena på lärarutbildningen för att se om de har något intresse av att försöka ändra sina undervisningsmetoder med hjälp av IKT. Det var inte lätt!De flesta verkar inte vilja ändra något så länge de inte blir tvingade av rektorn. Jag fick i alla fall napp bland de naturvetenskapliga lärarna.Vi har gått vidare med diskussioner hur vi kan eventuellt söka pengar för utveckla IKT inom deras ämnen.
Ibland känns det som inget fungerar. Idag har det varit återigen strömavbrott i stort sett hela dagen. Samma förra veckan. All undervisning i IT måste läggas ner då så all planering blir förgäves. Plötsligt blir det utlyst ett möte som håller på i flera timmar och man vet inte när lektionerna blir upptagna igen. Jag upptäckte att den TV skolan fått donerat från Japan för 3 år sedan står fortfarande i sin kartong eftersom de inte kunnat enats var den ska stå och att dörren till labbet är för lätt att bryta sig in i. Servern de installerat har bara hälften av sina programvaror installerade och är därför obrukbar. Har tjatat att de ska ringa ett samtal till företaget som installerade den för att de ska komma tillbaka och återuppta sitt arbete men det händer inget.

Slut på klagandet! Det är mycket som är väldigt roligt och varje gång jag har lyckats få något att fungera eller kommit med en konkret idé som de inte har tänkt på så får man så mycket positiva kommentarer att man glömmer det andra.
I morgon väntar år 1. Ska föreläsa om Internet! För många fortfarande en häpnadsväckande företeelse.

Karibu Kenya! (Welcome to Kenya)

Ny vecka på jobbet

Veckan började med morgonsamling kl 7 på innergården mellan skolbyggnaderna. Där höll alla människor i ledarställning olika typer av förmaningstal till studenterna till exempel att man inte ska kalla vaktmästarna för olika ord då de bara gör sitt jobb när de stänger alla hus där studenterna kan tänka gömma sig efter lektionernas slut. Meningen är att alla studenter ska vara ute en stund för att delta i olika träningsformer på idrottsplatsen framför skolan. De som inte är med något lag förväntas att springa 5 varv runt löparbanan. Hittills har jag trott att studenterna självständigt utnyttjar möjligheten att träna men det har jag nu förstått att det sker under ett milt tvång. Vi fick också lära oss av rektorn att man skaffar sig en utbildning för att bli betraktad som någon speciell och inte vem som helst på gatan. Då ska man också uppföra sig därefter. Jag själv fick hålla ett tal men höll mig ifrån förmaningarna. Däremot var solen så stark och riktad direkt i mina ögon så det vara svårt att se några av de ca 700 studenterna som stod framför mig.
På kvällen hade jag stämt träff med en av studenterna som ville ha hjälp med att mixa musik till sina egna låtar han gjort. Det var raplåtar med religiösa texter och även fast han aldrig arbetat med musikprogram på datorn hade vi lätt att kommunicera hur han ville ha låten arrangerad. Vi arbetade ca 1,5 timme och sedan hade vi gjort en bakgrund som han kunde få av mig för att träna in texten till. Vi ska fortsätta spela in sången nån annan kväll. Det visade sig att han gjort 24 låtar så om jag ska fortsätta hjälp honom får jag nog förlänga resan!
Idag tisdag har det varit full fart hela dan. Först en löprunda innan frukost runt löparbanan, det är så skönt innan solen har värmt luften. Sen en hel del lektioner med studenterna för att diskutera hur man kan integrera IKT i skolan och vilka fördelarna resp nackdelarna kan vara. Många studenter har bestämda åsikter om vad IKT kommer att betyda för skolorna i framtiden och många är rädda att datorn kommer att ta jobben från läraren.
Vi blev äntligen klara med det trådlösa nätverket så nu kan administrationen skriva ut från alla sina datorer och även dela dokument med varandra. Det var lite uppståndelse i morse då jag föreslog att vi skulle testa allt på riktigt och inte hade frågat rektorn om lov ännu. Så ett snabbt besök hos honom med hans välsignelse ändrade allt snabbt. När vi sedan skulle installera nätverket på receptionistens dator blev hon väldigt nervös men vi övertygade henne att det var sanktionerat så var det OK. Att ta egna initiativ är inte riktigt tillåtet här. Dagen slutade med att jag och några till blev bjudna på afterwork inne i Thika för att fira att nätverket fungerar! Det satt bra med några kalla Tusker Malt efter jobbet då det idag har varit riktigt varmt säker över 30 grader. Längtar inte tillbaka till snön!

Utflykt i det gröna

I lördags var det tänkt att alla de olika lagen från skolan skulle åka till ett annat college för att tävla mot varandra. Jag hade fått reda på att bussen skulle gå kl 6 på morgonen. Dum svensk som man är går man upp 5.15 för att hinna äta frukost och är plats kl 6. Finns det någon buss där? Eller studenter, eller lärare. Nej, förstås inte. Det är ju ”African time” som gäller och det var något som jag inte hade räknat med. Bussen avgick kl 8. Där rök min sovmorgon. Efter tio minuter visade det sig att bussen inte hade någon olja så vi fick åka till en servicestation för fixa det också. Jag började fråga lite försiktigt när tävlingar skulle starta. När vi kommer fram var svaret. Man anpassar sig till omständigheterna helt enkelt. Det är något vi borde ta till oss ibland istället för att bli frustrerade då vi får vänta 5 minuter extra på bussen.
Tävlingarna höll i alla fall på ända till 5 e.m. och sedan hela vägen tillbaka via Nairobi som är ett totalt havererat trafikkaos utan dess like. Man måste först tränga sig in i stan för att sedan på något sätt komma ut åt andra hållet. Den som är tuffast kommer fram först. Inga regler verkar gälla fast det finns ex väjningsplikt i rondeller. Inga filer utan det gäller att tränga in så många bilar som möjligt åt samma håll för att sedan gasa på för att tränga sig förbi i nästa korsning. Undrar hur de gör en uppkörning för körkort i den stan! Totalt åkte vi buss lika många timmar som studenterna spelade sina matcher. Deras belöning var en halv liter mjölk, en bit vitt bröd utan smör och ett kokt ägg. Snacka om små förväntningar. Ingen av studenterna klagade en gång på något, inte att bussen var sen eller att de inte fick gå av för toalettbesök eller att det inte fanns några duschar eller möjligheter att äta lunch på hela dagen. När vi äntligen var tillbaka var klockan redan 20.30 och alla var ganska så slut. Innan avstigning så avslutas dagen med de obligatoriska bönerna för att tacka gud att dagen varit bra och att man kommit fram och tillbaka säkert.
Idag söndag har det varit den stora tvättdagen. Fram med borsten som består av några hopsatta kraftiga kvistar och sedan golvmoppen som sett sina bästa dagar. I gästhuset där jag bor finns både kormatta och heltäckningsmatta. Svårt att rengöra utan dammsugare men man får gilla läget. Nästa uppgift är att tvätta kläder. En hink och enbart kallt vatten finns till förfogande. Tvättmedel som löddrar så mycket att hela hinken svämmar över direkt. Att hänga upp kläderna i solen är en fröjd då allt torkar på någon timme. Det är så torrt och varmt, vilket är tur om man jämför med kusten där luftfuktigheten är så hög att inget torkar på dagar.
Efter städningen tog jag en promenad utanför området i byarna runtomkring. Träffade en pojke som är 15 år som jag känner sen för, Collins. Hans frågade om jag ville följa med frisören i den största byn som heter Makoyu. Det var två timmars promenad fram o tillbaka. Klippningen tog 5 minuter då det handlar om rakning av håret. Kostade honom motsvarande 1 kr. Vi tog en läsk tillsammans och sedan visade han mig marknaden. Där köpte jag honom en klocka för 10 kr. Han hade aldrig haft en klocka hittills. Hans mamma som vi möte på marknaden tyckte inte att jag skulle gå tillbaka utan ta en buss istället eftersom hon inte trodde att vi vita människor klarar av att gå i värmen. Men det var inga problem. Collins berättade att han har tänkt bli en bilmekaniker för att sedan åka till Japan och laga bilar. Han längtar efter att bli rik så han kan åka till Sverige och hälsa på.
Dagen avslutades med pizzabakning tillsammans med skolans koordinator och hennes barn. Pizza var något verkligen exotiskt och spännande. Den blev riktigt lyckad. I morgon väntar tal på morgonsamlingen inför alla studenter och lärare. Börjar 7.00. Då är det bara slutet av träffen som är ”African time” kan sluta lite när som helst och då blir lektionerna inställda.

Skolbesök på landsbygden

Var igår på ett byskola utanför Muranga för att besöka studenterna som har praktik där. Studenterna blir väckt 4.30 för att körda till sina olika skolor i området vilka några av dom ligger väldigt lågt bort. Lärarna blir körda ca 7.15. Lektionerna börjar kl 8. Varje lektion är 35 minuter lång. Jag och en annan lärare var med på 6 lektioner under dagen i olika årskurser. Studenterna har bara varit en termin på utbildningen ännu så de har inte så mycket erfarenhet. Vi fick se lite olika ämnen under dagen ex kristendom (vilket är den enda religion som det talas om i skolan), engelska och matte. De flesta elever har inte läroböcker utan sitter upp till 6 barn kring en bok. Tyvärr är det ett bevis på att det fattas pengar i skolan vilket i sin tur beror på att de pengar Kenya har fått som bidrag bl.a. av Sverige för att satsa på fri skola har försvunnit i fickorna på giriga politiker och tjänstemän. Det har varit mycket skriverier om det i tidningen på sista tiden. Flera länder har nu dragit tillbaka sina bidrag vilket är förståeligt.

Barnen på skolan var väldigt intresserade av mig vilket de alltid är här ute på landsbygden. De ser inte så många vita. Många barn kände på mina armar för att känna hur vitt skinn känns. Vi tog några roliga kort tillsammans på skolgården.
När vi kom tillbaka hade hunnit bli över 30 grader varmt så efter att ha suttit i klassrummen vilka består av plåttak så var både jag och de andra lärarna ganska slut. Man äter inget under hela dagen även fast vi åkte i väg så tidigt vilket jag som västerlänning inte är riktigt är van vid. Hade med mig några chapatis som åts med glädje av de andra lärarna.
Efteråt var det dags att ta itu med det trådlösa nätverkat som vi nu har lyckats få fungera. Nästa steg är försöka övertyga rektor att vi ska försöka testa det med administrationen. Även om de har en del utrustning på skolan så används inte mycket till vad det är tänkt till. Hörde idag att salen som de gjort i ordning för distansundervisning med utrustning från regeringen användes bara en gång och det var när regeringstjänstemän kom på besök för att göra en kontroll att fungerade.

I dag har jag arbetat på förmiddagen med IT teknikern för att skapa ett trådlöst nätverk. De har en server som är kopplad till studenternas datorer men ingen för administrationen. När en av studierektorerna vill ge ett dokument till en annan person måste han först spara det på ett USB minne för att sedan gå över till den andra personens dator och kopiera dokumentet. Samma om man vill skiva ut något. Eftersom jag tog med mig en trådlös router som man kan dela med flera hundra datorer så är det möjligt att snabbt koppla ihop datorerna utan större problem. Jag tror att det kommer hjälpa dem en hel del. Hoppas vi får det att fungera. Det skulle betyda att IT tekniken blir värdefull även för administrationen och kanske ger det en möjlighet för skolan att spara en hel del tid. Det som är slående är att även om de har en del teknik på plats så används den inte speciellt effektivt. Studenternas datorer som är nätverkskopplade har inga konton installerade så att studenterna kan spara på sina personliga arkiv. Allt läggs direkt på varje enskild dator och man har ingen aning var dokumenten ligger.
Jag hade blivit inbjuden av Murangas Computer Club på kvällen för att visa en film om IT utvecklingen i Afrika. Det kom massor av folk dit men när jag hade visat ungefär 20 minuter var det en av studenterna som viskade i mitt öra att studenterna trodde jag skulle visa en action film! Inte undra på att de blev besvikna. Ska försöka reparera det hela på fredag genom att visa en Hollywoodfilm istället. De frågor jag hade kring filmen var vad det kommer betyda för dem som blivande lärare att den nya tekniken blir mer och mer tillgänglig även i områden av landet som tidigare har varit väldigt avskurna från kommunikation. Vilka nya kompetenser behövs som lärare? En av studenterna svarade att det var väldigt svårt för honom att inse hur man kan bedriva studier utan att läraren hela tiden ligger ett steg före sina elever eftersom de aldrig har upplevt det själva. En utopi i deras öron.
I morgon väntar ett besök på en skola där studenterna från första året gör sin praktik. Måste gå upp tidigt. Bussen går redan 7.10! Tar med mig lite hembakt chapati som jag fått av en av lärarna. De äter ju ingen lunch på dagarna så man blir väldigt hungrig.

Framme på Muranga

Efter en lång och tröttsam resa har jag nu gjort mig hemmastadd i gästhuset på skolan. Som vanligt är det ganska mycket som inte funkar, duschen, kylskåpet, myggnätet och utrustningen i köket. Det brukar bli bäst sista veckan då är allt på plats. Har redan haft mina första kontakter med lärarna. Träffades vid tepausen och berättade om vad jag tänkt göra den här gången. Just nu väntar jag på att få audiens hos rektorn. Det är alltid en låg procedur innan man får komma in. Efter en och en halv timme hade han tid och då hade han andra besökare samtidigt. Det känns inte som han är speciellt intresserad av utbytet, mycket för att hans själv inte fått åka till Sverige antar jag. Jag kunde ge honom de senaste nyheterna angående stipendiet vilket är att även administratörerna kan få åka en gång för göra en gemensam utvärdering. få se om han blir lite gladare av det!
Har träffat en del studenter idag. Två av dom var i Sverige i höstas så vi har en del trevliga minnen och de har förväntningar att vi ska ha några projekt tillsammans. ska träffa The Compter Club of Murnga i morron kväll. Har några filmer om IKT utvecklingen i Afrika som kommer att intressera dom tror jag. Har också varit och besökt damerna som säljer frukt under trädet "The tree of life". Har blivit lite kompis med dom, köpte solmogen mango, avocado och ananas. Alla barnen ville komma fram och hälsa. De ropar "Muzungu" efter en. Det är Ki Swahili och betyder vit man. En liten killa blev så förvånad när han tog honom i hand så han var tvungen att hälsa på mig flera gånger. Ungefär som han blev besviken att den vita färgen inte färgade av sig på honom!

Skolan har inte hunnit utveckla sig så mycket som jag hoppades. Det har fortfarande ingen internet uppkoppling. Så all trafik med internet går via mobilnätet vilket är väldigt instabilt för det mesta. Har fixat ett mobilt bredband men det känns för det mesta som ett mobilt smalband. Fick en besökare i morse utanför mitt hus en köttätande gräshoppa lika stor min hand. Kanske någon kan googla och se vad de heter.