Äventyr i Matatun

Efter min tripp till Nairobi är jag "hemma" igen bland kossorna och fåren i Muranga'. Ständiga strömavbrott ibland under minst 6 timmar och två galna tuppar som tror att man ska vakna klockan 4 på morronen! Jag åkte Matatu hem till colleget. Det är en mini buss som ägs av en privatperson som körs kors och tvärs över hela landet. Det finns nästan inga allmänna transportmedel så Matatun är bra. Jag var tvungen att hitta till gatan i Nairobi där bussarna samlas för avgång, det visade sig vara i det område som guideböckerna avråder utlänningar besök. Jag var den enda vita personen i hela kvarteret. Bussen avgår när den har blivit full. Det tog ca. 1 timme! Resan kostar bara 20 kr för 7 mils resa. Just när bussen for iväg passade en ficktjuv på att stoppa in armen i bussens fönsterruta och sno något från killen som satt framför mig. De är verkligen snabba. Att prata mobiltelefon på gatan är lika med att bli av med telefonen inom vissa delar av stan. Väl hemma på skolan hade jag lovat att visa film Hotel Rwanda för studenterna. Tyvärr stack strömmen just innan, men vi lyckades få igång reservaggregatet. I en sal för 500 personer satte jag upp min lilla projektor hopkopplad med datorn och ljudet till en högtalarsystem daterat 1975. Alla gillade filmen jätte mycket. Många hade inte riktigt hört talas om folkmordet i Rwanda fast det är grannarna till Kenya.

Nästa dag har jag haft en lång dag med intervjuer av lärarna för att kolla deras digitala kompetens och hur jag ska lägga upp olika workshops för dem. Många intressanta samtal och frågor kommer upp hela tiden. När jag talar om för dem att vi har liknade problem med att alla som arbetar på skolor i Sverige ännu inte använder datorerna i undervisningen tror de att jag luras. Vi har ju så mycket datorer i vårt samhälle men använder de fortfarande inte fullt ut i många sammanhang. Ppå kvällen blev jag hembjuden till musikläraren vars barn hämtade mig i mörkret. De tycker att de är så spännande att prata med en viting som mig.

Shopping i Nairobi

I dag har vi varit på "utflykt" till ett shoppingcenter i Nairobi. Vi malde oss igenom den fruktansvärda trafiken för att komma fram till en oas för vita och rika kenyaner. Ett minisamhälle med butiker och vattenfall och mängder av restauranger. Verkligen märkligt ställe med tanke på den verklighet som finns utanför i samhället. Det känns mycket surrealistisk att vandra omkring bland märkeskläder och överflöd. Köpte en T-shirt som det står "Mzungu", viting, på kiswahili. Det passar mig. Ska bli kul när studenterna på skolan ser den.På kvällen åkte vi till en teater inne i stan. Nairobis första repertoar teater. Det var en underhållande pjäs med bara tre skådespelare. En spelade säkert tio olika roller. Han var vit, men spelade bland annat rollen som kenyan vilket uppskattades i publiken då han skojade med föreställningen att kenyanerna gärna lurar de vita på pengar.

Tripp till Nairobi

Muranga's nya logga.
I dag är vi på Svenska skolan i Nairobi. Det tog otroligt lång tid att ta sig hit. Egentligen bara 7 mil men med tanke på de dåliga vägarna och den tjocka trafiken i Nairobi tog det mer än 3 timmar. På Svenak skolan går både grundskoleelever och gymnasielever. Skolan ligger inne i Nairobi och har en fin trädgård med pool och belysning runt omkring. Att komma hit idag känns som att komma till Sverige. I början var det väldigt konstigt. Efter att ha levt tillsammans med kenyanerna på Muranga' med de primitiva förhållande som är där så har jag blivit inställd på att det inte finns varmvatten i kranarna, att elektriciteten försvinner en gång om dagen och att soporna ligger i högar utanför mitt fönster på bakgården. Allt det har jag nu börjat anpassa mig till mer och mer. Här hoppar gymnasieeleverna i poolen innan maten och blir körda till disco och andra utflykter på kvällarna. Skolan är som en egen liten svensk bubbla mitt i det hektiska storstadslivet. Mycket absurt. Idag har jag även startat att bygga en databas för administrationen på skolan i Muranga'. De ska snart kunna föra över alla studenternas uppgifter till datorer istället hoppas jag. Jag har även haft en träff med musiklärarna på skolan och sjungit och spelat svenska sånger allt från Du gamla du fria till Harry har hittat en hare! De tycker jag ska lära studenterna lite svenska sånger så de får en bredare repertoar. Nästa helg ska vi åka in till Nairobi för att lyssna på musik, det ska bli häftigt!

Blognight

This evening I´m showing two of my collegues, Winnie Mueni and Nancy Abwalaba, in Kenya how to blog.We are sitting in my college house. It´s a warm night. We can hear the sound of the crickets outside. The stars are shining brightly.

IT-lektioner

I dag har jag haft några klasser i grundläggande IT. Och jag menar verkligen grundläggande. På frågan hur många som varit ute pa Internet svarade 2 att de gjort det av 35 studenter! En hade använt ordbehandlingsprogram. Detta gör att man får börja början. Vad är en dator, Vad kan man göra med en dator,vad heter datorns olika delar osv. Allt utan att ha nagon dator att visa på. Studenterna är otroligt intresserade, och sitter andäktigt lyssnade på mig ungefär som jag berättar en spännande saga. Att berätta hur vi använder datorer i Sverige far de att tro att jag skojar med dem. Jag följer deras noggranna kursplan där varje lektion ar planerad och man skriver allt pa en svart tavla med kritdamm! Vilken krock! Samtidigt som jag visar min laptop har jag fullt med krita pa byxorna och studenterna vill att jag ska visa mer om hur man använder ett ordbehandlingsprogram för att slippa sudda det man skrivit ner!

Internet funkar!

Efter en vecka utan att jag har kunnat få min telefon att funka ihop med dator och nätverk har jag lyckats få allt att funka äntligen. Man märker verkligen hur beroendeframkallande kommunikationstekniken är! Jag har haft en del lektioner idag och ska fortsätt under dagen. Alla lektioner är exakt en timme långa och det vanligaste är att lärarna dikterar vad studenterna ska skriva ned i sina böcker.Idag ska jag möta elever som undervisning i engelska. Ska försöka visa dem hur man kan använda IKT för att underlätta för dem som skriv och läs problem. Ska även visa dem hur min blogg ser ut! Jag har besökt våra svenska studenter på deras praktik skolor. Här är en bild från ett typiskt klassrum. Märk väl den snygga uniformen alla studenter måste ha när de praktiserar!

Äntligen framme i Kenya!

Efter 17 timmars resa kom jag äntligen fram till Muranga´ Teacher Training College. På flygplatsen blev jag hämtad av två svenska studenter som redan har varit här i fyra veckor samt kontaktläraren på skolan och en chaufför. Färden till skolan blev minst sagt vådligt med tanke på att avgassystemet hade ramla av bilen på väg in Nairobi. Inte undra på med tanke hur vägarna ser ut speciellt runt Nairobi. Ordet potthål har fått en ny betydelse för mig. De pottorna är för jättar! Ju lägre vi kom från staden desto bättre väg blev det som tur var. Väl framme blev jag mött av hushållerskan som ursäktade sig att mitt hus inte var klart ännu, vilket var mist sagt sant eftersom köket inte gick att använda samt att båda toaletterna läckte vatten. Överallt på golvet och väggarna finns ett lager med smuts som tar några dar att ta sig igenom. Huset består av två våningar, tre sovrum, kök och vardagsrum. Alla människor är väldigt trevliga och välkomnande. Man känner ser otroligt ut tittad på stan (närmaste stad heter Thika (lika stor som Borås ). Jag såg inte en enda vit människa där under eftermiddagen här om dagen när jag handlade mat. På supermarketen bär de anställda ut maten till bilen åt en och packar allt snyggt och prydligt i påsar. Många intryck på en gång. Besökte min första grundskola med klassrum utan fönster och heltäcknade väggar mellan klassrummen. 42 barn i varje klass delande tre och tre på et litet skrivbord med fast träbänk. Inget vatten eller el på skolan. Ändå är barnen på den här skolan från relativt rika familjer eftersom alla hade på sig skor! Varje lektion är 30-35 minuter lång och ämnena varierar under dagen. Många av de mindre barnen tyckte att det var spännande med en vit människa och ville hälsa. Fotbollar existerar inte utan men har en gammal skumgummi bit ihop tejpad istället för boll. Jag har haft många möten med en del lärare på skolan som berättar hur de arbetar och vilken metod som används inlärning. Alla studenter har lektioner från 8.20 till ungefär 16.30 med en kort rast då de alla äter majs och bönor i matsalen vars kök eldas med stora ved brasor där röken ligger tjock. Man har hemläxor varje dag och studenterna bor i små rum fyra och fyra utan ens en möjlighet att laga någonting själva. Deras utväg är att gå utanför skolområdet, som bevakas av vakter dygnet runt, för att köpa frukt och dricka i små bodar längs vägen. Under ett stort träd säljs jättestora avocados och ananasfrukter. Trädet kallas allmänt av studenterna The Tree of Life. Deras sätt av få livet lite mer uthärdligt!