Kenyatta day

Cathrine och Max har kommit hit sent i går kväll. De blev skjutsade av en chaufför från flygplatsen som aldrig sett ett flygplan förut. Han arbetar på en grann skola och blev hastigt inlånad av oss som ersättare för de ordinarie chaufförerna. Han visste inte hur han skulle köra i Nairobi vilket gjorde bland annat vi fick ta några extra varv i rondellerna och göra några avstickare ner i diket då och då. Vilken start på kenyavistelsen! I dag är det Kenyatta Day här i Nairobi. Det är frihetskämparnas dag. Man firar de som slogs för kenyas frihet och som gjorde det möjligt att Kenya blev självständigt 1963. Firandet var i ett samhälle 1 mil bort där det var ett stort tält uppställt för att hedersgästerna skulle få sitta i skuggan. Vi andra fick stå i den heta solen. De uppträdande tågade in på gräsplanen och ställde upp sig framför VIP-tältet och framförde sina sånger. En del uppförde små teaterstycken om hur man bland annat ska uppfostra sina barn så att de blir bra samhällsmedborgare. Studenterna från Muranga’ framförde en frihetssång, snyggt sjungen med flera stämmor. De tränar självständigt men får vissa råd från sin musiklärare. Vi åkte hem med en proppfull matatu istället för att vänta på studenterna som skulle få mat som tack för uppträdande men fick vänta flera timmar innan det kom fram någon mat. Tiden är ju inte så viktig faktor här men vi har fortfarande svårt att vänja oss vid det. När Max visar sig som vit 10 åring här blir han snabbt populär. Vi hade en svans av säkert 10-15 barn efter oss då vi skulle lämna firandet. I dessa trakter kommer det aldrig några turister så vi är mycket uppmärksammade

Strömavbrott!

Idag har strömmen varit borta från kl. 7.30 till 17.00. Varje dag sedan jag kom hit har strömmen varit borta minst 6-8 timmar per dygn. Jag tog en promenad till “ Tree of life”, som är en mini marknad bestående av tre bord under ett stort träd. Efter att ha handlat solvarma jättestora avokados för 50 öre styck och bananer och lite mer så fortsatte jag en bit bort längs vägen utanför skolan. Överallt hänger el-ledningarna från stolparna som spagetti och många är avklippta helt och hållet. Inte undra på att strömmen är borta ofta! Som tur är finns det ett reservaggregat att tillgå som täcker skolbyggnaderna. Vi kan ändå bedriva undervisning i datorlabbet med hjälp av diesel! I går morse fanns det varken vatten eller ström. Mina första lektion var en Internet föreläsning som jag skulle ha med första års studenterna. Det kändes enormt konstigt att stå och visa Internet från min laptop som har trådlös förbindelse till min mobil som i sin tur kopplar upp sig mot mobilnätet för att få axess till Internet! Jag var tvungen att börja lektionen med att berätta för studenterna det absurda i situationen för min del, att komma dit med mängder av teknologi när de inte ens har kunnat ta en dusch på morgonen. Studenterna är tvungna att dela vatten med djuren på skolan när vattnet sticker i rören! Även om vi har det mycket bättre materiellt hemma i Sverige, kan vår tillvaro kännas otroligt stressande och pressad ofta. Jag berättade bland annat för studenterna att vi ibland inte ens hinner sätta oss ner för att ta en kopp kaffe utan måste köpa Take away i en mugg i handen. Sådant existerar inte här i Kenya ännu, inte heller Mac Donald’s. Tiden är något som det finns gott om och varför bry sig om snabbmat då!

På min sista lektion i dag fick en av studenterna starta ett eget e-post konto på Yahoo.com inför sina klasskamraters lystna blickar. tyvärr kan jag inte hjälpa alla med det, det finns 700 studenter och kanske 15 stycken med e-post. Jag har uppmanat dom att åka till närmaste Internet-kafé för att starta ett konto så det skicka mig mail när jag har åkt härifrån. Några killar kom fram till mig efter lektion och frågade hur de skulle kunna skicka e-post lite snabbare. De tar betalt per minut på Internet kaféerna och de ville spara pengar genom att slippa ta så lång tid på sig för att skriva mail. De flesta använder bara ett finger när de skriver på tangentbordet och det går otroligt långsamt. Tyvärr är ju tiden dyrbar när man måste betala 1 schilling per minut(10 öre) och de blir lite stressade av det. På det sättet tränger sig vårt samhälle på i det här fallet och gör att även kenyanerna blir beroende av tidsfaktorn något som jag inte har märkt i något annat fall. Alla är överens om att tid är något som finns i överflöd i deras samhälle. Vilken rikedom!

Sorgliga nyheter

I går fick vi plötsligt reda på att en av studenterna på skolan hade avlidit. Han hade knappt hunnit starta sin utbildning förrän han blev sjuk.Han hade diabetes och hade fått någon slags komplikation. Studenterna har samlat in pengar för hans mediciner och läkarvård men tyvärr räckte det inte till. Skolan hade kallat till en minnes mässa i aulan. Det höll på i tre timmar. Mycket sång och musik samt en hel del tal. Nattvard och predikningar av prästen. Jag hade haft undervisning hela dagen så jag var redan ganska trött, jag passade på att smita när det var dag för nattvarden.Gudstjänsterna här är väldigt långa och intensiva. På söndagarna vaknar jag av de sjunger så starkt att hela skolan vibrerar. Flickorna har otroligt genomträngande röster. De är annars väldigt tystlåtna i klassrummet och vågar inte höja sina röster speciellt, men när de kommer till gudstjänsten får de ett helt annat uppträdande.

Döden är väldigt påtaglig här. Många man pratar med har familjemedlemmar som dött av AIDS eller på andra sätt. Många av lärarna försörjer sina släktingar, oftast barn, som har döda föräldrar. Studenten som har avlidit ska nu transporteras till sitt föräldra hem och det hjälper skolan till med genom att låna ut en av sina bilar för transporten. Två studenter kommer att följa med på färden. Skolan har även hjälpt föräldrarna på olika andra sätt. Alla är otroligt angelägna att hjälpa till på många olika sätt. Det är hela tiden olika insamlingar på gång för olika personer som är sjuka och behöver hjälp på något sätt. I morgon fortsätter mina lektioner med lärarfortbildning och vanliga klasser med studenterna. Ibland känner jag mig som en alien när jag pratar om de senaste teknologiska möjligheterna inom IT när jag vet att det fortfarande inte finns ström i 1-7 skolorna i Kenya. Det kommer att ske en upprustning enligt den nuvarande regeringen, men man vet aldrig vad som händer efter valet som kommer att ske i december.

Te................!

Jag har varit på tur med rektorn på skolan som bjöd mig till sina hemtrakter uppe i bergen i närheten av skolan. På 2300 meters höjd mitt i te odlingarna har han sitt hus som inte riktigt är klart ännu. Hans gamla föräldrahem finns också på tomten. Te odlingarna böljar över kullarna och allt är väldigt vackert. Kenya är världens största te exportör men det finns inga te-märken som bär namnet Kenya. Teet används oftast för att blandas med då det har den bästa kvaliteten av alla sorter (enligt kenyanerna själva). Vi var även på en tefabrik och såg hela processen från när te bönderna kommer med sina laster av gröna teblad till den färdiga produkten. De har bara 6 timmar på sig att börja förädla teet när det är färskt annars förstörs det. Jag köpte några halvkilos påsar i den lilla fabriks butiken 10 kr påsen! för världens bästa te! Vi åkte hemåt på eftermiddagen. En tripp på 5 mil som tog ungefär 3.5 timme! Vägarna är helt obefintliga. Man slås av att fast Kenya är världens största te exportör gör de inget åt vägarna som leder till te fabrikerna och odlingarna. Tänk vad alla skulle tjäna på det om de satsade på infrastrukturen lite. Väl framme i Thika som är den största staden i närheten råkade rektorn låsa sig ute från bilen så kunde inte komma åt vår packning. Det tog inte lång tid innan en kille kom dit med en lång metall tråd och lyckades fixa upp dörren. Det finns alltid någon till hands känns det som. Dagen var väldigt innehållsrik och ansträngande på grund de dåliga vägarna. Nu börjar en ny arbetsvecka med otroligt många lektioner och aktiviteter inbokade. Måndagen börjar med samling på skolgården 7.15 med tal av rektorn, gudstjänst samt mycket sång. Jag tror att jag också måste säga något eftersom många studenter har varit borta på praktik under en tid.

Lärarfortbildning

I dag har jag börjat mina lektioner med lärarfortbildning i IKT. Första veckan har jag genomfört intervjuer med lärarna för att få en bild av hur de använder IKT. De flesta har ingen egen dator så de är hänvisade till de få datorer som finns på skolan. Alla vill lära sig Power Point så de kan göra presntationer eller overhead blad ( det finns en over head projektor men den har ännu inte packats upp ur kartongen) samt Excel för att skriva in sina klassers resultat i en lista. Jag började dagen lektion med packa upp en projektionsduk jag hittade i ett kontor. Duken hade ännu inte använts eftersom man inte har något att projicera på den! I dator labbet fick jag besök av lärare som fick lära sig att göra innehållsförteckningar och automatisk sidnumrering. Det gick riktigt bra för dem för utom att allt tar ganska lång tid eftersom de inte har någon större tangentbords vana. En del återkom efter rasten och gjorde om samma lektion en gång till för att öva lite extra. Det finns inget nätverk mellan datorerna så allt får sparas på hårdisken eller USB minne. Tyvärr sprider sig mängder av virus mellan datorerna så de får rensas ofta. Tur att jag har min Mac som inte är utsatt för virus. Nästa vecka har jag ett tight schema för lärarna som vill gå vidare med olika workshops samt för eleverna som ska se presentationer om datorns historia samt börja använda ordbehandlingsprogram på riktigt efter att under första året mest pratat om hur man använder datorn.

På kvällen har jag visat återigen en film i samlingssalen. Den här kvällen visade vi Last King of Scotland som handlar om Idi Amin. Många studenter har aldrig hört talas om honom eller vad han gjorde i Uganda som är grannland till Kenya så det är en upplevelse för dom att upptäcka en del av sin egen nutidhistoria genom filmvisning av en Mzungu (viting) som mig.

Sverigebilder

I dag har jag haft ett föredrag om Sverige och utbildningssystemet i Sverige. För att kunna genomföra det måste jag ha tag på ett rum som var någorlunda mörkt för att min projektor skulle komma till sin rätt. Vi hittade till slut ett litet rum vid sidan av biblioteket. Biblioteket är väldigt åsidosatt och lever en undanskymd tillvaro. Böckerna är otroligt slitna och inaktuella. De flesta böcker har donerats och det finns ingen budget för att köpa nya verkar det som. I det ganska trånga rummet hade det satts ut ett tjugotal stolar, det finns inte en enda stol som är hel, alla stolar har rispor i stoppningen så att fyllningen från sittdynan sticker ut eller så ar de så rangliga att man inte vågar sätta sig på dom. Jag hittade till slut teknikern som har hand om förlängningssladdar så jag kunde koppa upp mina apparater. Jag känner mig varje gång som en trollkarl som ska visa några trixs för en hänförd publik då jag visar Power Point eller något annat från datorn. Men jag börjar vänja mig...

Jag visade först den officiella informationen om Högskolan i Borås som var måttligt intressant verkade det som för min publik. Jag tror att de inte tycker att vårt undervisningssystem med så få nationella prov och direkt angivna lärosätt är speciellt imponerande i deras ögon. Här handlar det om att få bästa resultaten i de nationella mätningar som ständigt görs för att skolan ska få en bonus eller bli uppmärksammat på annat sätt. Sedan visade jag ett bildspel om Sverige med bland annat bilder på kungafamiljen och is hotellet i Jukasjärvi, mängder med snö och fakta kring vårt land. Där var intresset mycket större på en gång. Många frågor kring kriminalitet, trafik olyckor och kronprinsessans eventuella giftermål. Att det kan vara ned till 25 grader kallt i vårt land avskräcker de flesta från att ens komma på tanken att åka till Sverige även de skulle få chansen.

När vi var klara hade klockan hunnit bli 18 och någon hade lyckats med att låsa in oss i biblioteket! Med dubbla hänglås och gallerförsedda dörrar är det inte lätt att komma ut! Till slut fick tag på någon som med stor munterhet släppte ut oss i friheten. Ovanför biblioteket ligger datorlabbet. Utanför datorlabbets fönster hänger ett gäng med stora fladdermöss på dagarna. En del har sina barn insvepta i sina vingar och diar ungarna på dagen. Jag tog ett kort en av dom, den blev måttligt förtjust när jag knäppte iväg en blixt mitt i ansiktet under eftermiddags sömnen!

PE lessons

Jag har besökt en Physical Education klass. SK Kamau hade lektionen. Han berättade om alla svårigheter som finns när man ska undervisa PE. Det är ett lågprioriterat ämne så man får inte ta del av några pengar från rektorn. Bollar och annan utrustning fins överhuvudtaget inte alls. Många lärare är blyga och vågar inte visa sig i en träningsoverall eller shorts så därför hoppar de hellre över gymnastik lektionerna. Samtidigt konstaterade han att fler och fler kenyananer måste röra på sig mer. Hittills har motion varit förknippat med arbete och överlevnad, men nu när vissa delar av samhället börjar få det bättre kommer samma problem fram som vi dras med i vår del av världen.

Han var i varje fall väldigt underhållande och fick klassen verkligen att släppa loss vilket de flesta lärare här har svårt för. Det är en så stor skillnad mellan lärare-student. Skillnaderna märks överallt. I skolan är det en stenhård hierarki. Rektorn är den som har sista ordet i allt.Om han kallar till möte får alla ställa in sina lektioner. Men ingen vet hur länge mötet ska hålla på. Lektionerna får tas upp när mötet tagit slut vilket kan ta 2 - 5 timmar. I går var jag med på ett kortare möte vilket varade ca. 2,5 tim. Till min ära fick vi även lite te och bakverk. Jag höll ett litet anförande för hela kollegiet och alla var väldigt intresserade. Mötet var mest en information från olika instanser på skolan och ingen verkade speciellt engagerad tills frågan om vad de skulle göra med sin bonus på 7 500 kr de fått ministeriet för undervisning. Då blev det en hetsig debatt om de skulle resa bort alla 60 lärare över en dag eller dela pengarna mellan sig eller möjligtvis donera pengarna till pensionerad kollega som måste genomgå en njurtransplantation. Man får själv bekosta sin läkarvård, han måste få ihop ca 150 000 kr. Inte lätt med tanke på att en lärarlön ligger på ca 2000 kr. tyvärr kom de aldrig till något beslut, rektorn avbröt diskussionerna och sköt allt på framtiden. Kanske hinner Muranga' få en bonus till innan man har bestämt sig för vart man ska resa. Bonusen kommer från att Muranga' är den utbildnings anstalten som har fått de bästa omdömena från ministeriet och de bästa resultaten på de nationella examinationer som ständigt görs här. Man har även bedömt hur studenterna bor på skolan och anser att de har det bättre än på många andra institutioner. Undra hur de ser ut! Jag tror inte någon av våra studenter skulle klara en dag på logementet här. Våra svenska studenter har för övrigt ett eget litet s.k. college house med kök och badrum och två toaletter. Vilken lyx!