Tropiskt regn

Nu vet vi vad tropiskt regn är! När vi skulle åka ut på båtsafari valde vi den enda regniga dagen hittills på min resa i Kenya. Det regnade så mycket att vi inte kunde gå ut med den lilla båten från hamnen först. Efter en timmes väntan gjorde vi ett nytt försök. När vi kommit mitt ute i vattnet mellan fastlandet och Wasini Island som vi skulle till. Började det regna igen.Det blåste upp och vågorna blev grövre och grövre. Afrikanerna på båten sa bara Hakuna Matata, vilket betyder på Kiswhili, inga bekymmer. Vi fick ligga sitta på båten och bli blötare och blötare medan vi väntade på att det skulle sluta regna. Det fanns ett gammalt presenning som läckte in ordentligt så vi blev inte så mycket hjälpta av det. När regnet hade slutat,var det ingen som var sugen på att snorkla, vi hade blivit ganska så frusna, så vi bestämde oss att åka till ön för att äta lunch istället. Färsk kokt krabba med lika färsk grillad fisk på en liten restaurang som varken hade vatten eller el, fattar inte hur de kan laga någon mat överhuvudtaget där. Vi fick en rundvandring i byn där människor bor i hus gjorda av korallsten. Mitt i byn fanns en jätte parabol, fick aldrig veta vad dom använde den till, antagligen för att se TV med hjälp av en generator. Snorklingen blev i alla fall av till slut och solen återvände. Här växlar vädret så otroligt fort så man kan både uppleva, regn, storm och sol inom några timmar bara.

Papillon Lagoon Beach Hotel

Nu är vi på Mombasa kusten. Resan hit tog 8 timmar med en otroligt skumpig inledning på ca. 10 mil. Resten var hyfsad bra väg. Vi blev mottagna av en av lärarfamiljerna från Muranga' som råkade vara här i Mombasa för att lämna sin dotter på universitetet här. Vi blev sedan skjutsade till hotellet av en pappa till en student från Muranga' som erbjöd oss att hjälpa till då vi kom till Mombasa. Överallt i alla situationer blir man hjälpt på olika sätt. Ibland kan man inte lita på vad de erbjuder då de försöker råna en som häromdagen i Nairobi då jag blev stoppad av en trevlig herre mitt på gatan . Han ville diskutera undervisnings systemet i Sverige då han hörde att jag hade arbetat på college. Han ville att vi skulle prata vidare på en restaurang istället vilket betyder att han ville råna mig antagligen tillsammans med en kompanjon som fanns i närheten. Han hade uppmärksammat mig då jag lämnade bankomaten och för honom var jag ett byte att fånga. Jag gav honom mitt visitkort och bad honom ringa om han ville veta något om Sverige och det gjorde att han tappade masken och jag kunde smita iväg.
På hotellet i Momabasa är det jätte bra. Max är lite rädd för babianerna som vandrar omkring på hotell området men de är ganska ofarliga verkar det som.Vi badar och njuter all inclusive liv. I morgon åker vi på snorkel safari till en marinpark på en ö utanför kusten. Få se om vi ser några valhajar och delfiner!

Avskedsfest

Efter fem veckor är det nu dags att lämna Muranga' teacher college. Jag har avslutat mina sista lektioner med lärarna och haft en sista föreläsning om Internet för en del av personalen. De var så intresserade att de missade sina matatuta bussar hem så de fick bli hjälpta av skolan med skjuts. Efter mörkrets inbrott går det inga bussar längre. Då måste man övernatta eller ta en taxi vilket de flesta inte har råd med. Skolan hade ordnat en avskedsfest för oss sista dagen. Massor av mat och en honnörs bord där vi skulle sitta och äta tillsammans med rektor, vice rektor, och studierektor. Vi fick massor av fina presenter, masai kläder till mig och en fin väska och smycken till Cathrine. Max fick en fin skjorta med elefanter på. Kläderna fick vi hjälp med att få på oss inför alla i personalen som var där. Efter det började en spontan dans ut på skolgården så till och med studenterna började undra vad som stod på. Sedan började alla tal. Det var många otroligt varma ord och uppskattande uttryck från många olika håll. Jag fick hålla ett tacktal också och berättade att jag gärna kommer tillbaka snart för att se hur långt de kommit mitt sitt arbete inom IKT området. Det finns så många varma människor här som verkligen tagit till sig mig och de andra i familjen. Jag känner att det är så mycket enklare på många sätt att umgås här nere speciellt inom kollektivet på skolan. Det är som en liten by där livet levs på sitt eget sätt. Tyvärr har jag inte hunnit färdigt med allt men hoppas att de själva känner att det finns mycket kraft och kunskap hos dom själva bara de tar chansen och vågar lita på sina egna ideér. Nu åker vi vidare på semester till Mombasa 45 mil härifrån. Från relativt tempererat klimat till tropiskt. det blir säker en häftig kontrast.

Safari

Nu har vi varit riktiga kenya turister och åkt på safari. Det är verkligen konstigt att flytta sig från Muranga' och komma till de ställena där turisterna håller till. Vi var i Masai Mara. Det jättelika orådet ligger vackert beläget mellan höga berg, djupt nere i en platå. Det är verkligen helt otroligt att se så många vilda djur på nära håll. vi såg allt man kunde sse nästan förutom leopard. Vi bodde på en lodge som inte hade några staket så de vilda djuren kunde promenera in om du ville vilket dom gjorde! Vi hade besök av både elefant och babian på natten. Två intensiva dagar med massor av upplevelser gick hur fort som helst. Vi hann med 5 stycken game drives på den korta tiden! Max kände igen de flesta djuren från sitt Zoo Tycon dataspel så han och guiden kunde diskutera de olika arternas kännetecken. Max upplevde att han uppskattade vissa djur mycket mer i verkligheten än på datorn!

1:e gästbloggare, Cathrine

Hej! Efter 17 tim. resande från dörr till dörr är vi nu på plats på "Tobias skola" och i "vårt hus". Det är underbart klimat, som en bästa svensk sommardag! Härliga ljumma kvällar o snart är det fullmåne, kan det bli bättre?
Lördag o söndag morgon vaknade jag av fantastiska röster som sjöng gospel. Det verkade som om alla låtar gick in i varandra för det var inget uppehåll på över 1 timme! De sjöng i en stor sal en bit från vårt hus men det hördes väl även fast fönstren var stängda. Jag öppnade fönstret, lade mig tillbaka i sängen & njöt av de fantastiska starka kvinno-rösterna. Man kan inte tro att kvinnorna är tystlåtna o blyga som Tobias säger, för här hördes just kvinnorösterna nästan lyfta taket! Jag låg där o slappnade av o njöt i fulla drag.
Idag var vi till primary school på området, för barn från 5 till 14 år. I klassrummen är det jordgolv och smala träbänkar som de sitter 3 o 3 vid. Vi delade ut pennor, kritor, bollar o annat. Direkt på rasten var alla bollar vi delat ut uppe i luften. Kul att se hur glada de blev. På fredag efter safarin ska Max vara med i en av klasserna. De ser redan fram mot det. Några av killarna i den klassen har Max redan lekt med utanför vårt hus där det är en lekplats.
I morgon bitti är vi uppe med tupparna (ja, det är många som har tuppar här omkring) för att åka på en 3dagars safari. Ska bli jättespännande. Skriver mer om de händelserna senare. Hälsningar Cathrine o Max

Kenyatta day

Cathrine och Max har kommit hit sent i går kväll. De blev skjutsade av en chaufför från flygplatsen som aldrig sett ett flygplan förut. Han arbetar på en grann skola och blev hastigt inlånad av oss som ersättare för de ordinarie chaufförerna. Han visste inte hur han skulle köra i Nairobi vilket gjorde bland annat vi fick ta några extra varv i rondellerna och göra några avstickare ner i diket då och då. Vilken start på kenyavistelsen! I dag är det Kenyatta Day här i Nairobi. Det är frihetskämparnas dag. Man firar de som slogs för kenyas frihet och som gjorde det möjligt att Kenya blev självständigt 1963. Firandet var i ett samhälle 1 mil bort där det var ett stort tält uppställt för att hedersgästerna skulle få sitta i skuggan. Vi andra fick stå i den heta solen. De uppträdande tågade in på gräsplanen och ställde upp sig framför VIP-tältet och framförde sina sånger. En del uppförde små teaterstycken om hur man bland annat ska uppfostra sina barn så att de blir bra samhällsmedborgare. Studenterna från Muranga’ framförde en frihetssång, snyggt sjungen med flera stämmor. De tränar självständigt men får vissa råd från sin musiklärare. Vi åkte hem med en proppfull matatu istället för att vänta på studenterna som skulle få mat som tack för uppträdande men fick vänta flera timmar innan det kom fram någon mat. Tiden är ju inte så viktig faktor här men vi har fortfarande svårt att vänja oss vid det. När Max visar sig som vit 10 åring här blir han snabbt populär. Vi hade en svans av säkert 10-15 barn efter oss då vi skulle lämna firandet. I dessa trakter kommer det aldrig några turister så vi är mycket uppmärksammade

Strömavbrott!

Idag har strömmen varit borta från kl. 7.30 till 17.00. Varje dag sedan jag kom hit har strömmen varit borta minst 6-8 timmar per dygn. Jag tog en promenad till “ Tree of life”, som är en mini marknad bestående av tre bord under ett stort träd. Efter att ha handlat solvarma jättestora avokados för 50 öre styck och bananer och lite mer så fortsatte jag en bit bort längs vägen utanför skolan. Överallt hänger el-ledningarna från stolparna som spagetti och många är avklippta helt och hållet. Inte undra på att strömmen är borta ofta! Som tur är finns det ett reservaggregat att tillgå som täcker skolbyggnaderna. Vi kan ändå bedriva undervisning i datorlabbet med hjälp av diesel! I går morse fanns det varken vatten eller ström. Mina första lektion var en Internet föreläsning som jag skulle ha med första års studenterna. Det kändes enormt konstigt att stå och visa Internet från min laptop som har trådlös förbindelse till min mobil som i sin tur kopplar upp sig mot mobilnätet för att få axess till Internet! Jag var tvungen att börja lektionen med att berätta för studenterna det absurda i situationen för min del, att komma dit med mängder av teknologi när de inte ens har kunnat ta en dusch på morgonen. Studenterna är tvungna att dela vatten med djuren på skolan när vattnet sticker i rören! Även om vi har det mycket bättre materiellt hemma i Sverige, kan vår tillvaro kännas otroligt stressande och pressad ofta. Jag berättade bland annat för studenterna att vi ibland inte ens hinner sätta oss ner för att ta en kopp kaffe utan måste köpa Take away i en mugg i handen. Sådant existerar inte här i Kenya ännu, inte heller Mac Donald’s. Tiden är något som det finns gott om och varför bry sig om snabbmat då!

På min sista lektion i dag fick en av studenterna starta ett eget e-post konto på Yahoo.com inför sina klasskamraters lystna blickar. tyvärr kan jag inte hjälpa alla med det, det finns 700 studenter och kanske 15 stycken med e-post. Jag har uppmanat dom att åka till närmaste Internet-kafé för att starta ett konto så det skicka mig mail när jag har åkt härifrån. Några killar kom fram till mig efter lektion och frågade hur de skulle kunna skicka e-post lite snabbare. De tar betalt per minut på Internet kaféerna och de ville spara pengar genom att slippa ta så lång tid på sig för att skriva mail. De flesta använder bara ett finger när de skriver på tangentbordet och det går otroligt långsamt. Tyvärr är ju tiden dyrbar när man måste betala 1 schilling per minut(10 öre) och de blir lite stressade av det. På det sättet tränger sig vårt samhälle på i det här fallet och gör att även kenyanerna blir beroende av tidsfaktorn något som jag inte har märkt i något annat fall. Alla är överens om att tid är något som finns i överflöd i deras samhälle. Vilken rikedom!