söndag 1 februari 2009

Mount Kenya



Nu har vi varit på utflykt till de nordöstra delarna av Kenya. Vi har blivit guidade av rektorn på Muranga som ville visa oss sin hemby, där han också har sin fru boende i deras hem. Resan tog ungefär 4 timmar med lite stopp här och var. Det som slår en ännu en gång ar att Kenya är så rikt. Vi färdades genom bananplantager, kaffeodlingar, te farmer, vetefält, mangoträd, ananas farmer osv. Överallt odlas det och man märker bara på några kiloeters avstånd vilka klimat förändringar det finns. Höjdskillnaden är också märkbar. Vi startade på 1400 m.ö.h. och var uppe på ca. 2400 m.ö.h.
När vi kom fram till George’s hem hade vi färdats den sista timmen alldeles i närheten av Mount Kenya som är ett av de högsta bergen i närheten 5400 m.ö.h. Vi stannade till alldeles intill den otroligt täta skogen som omgärdar berget och där var det riktigt kyligt. Det finns mängder av fåglar i skogen och även många vilda djur. I närheten finns även en nationalpark där man kan åka på safariresor. Det går också att bestiga Mount Kenya. Vid George’s hus fanns även hans bröders hem (5st) och hans mammas hus som bara är ett litet skjul. Där bor hon utan el och vatten och sköter sin ko och sina majsplantager. Hon har fyllt 90 år och verkar vara en krutgumma. Undertiden vi var där gick hon loss med sin machete på majsen för att sedan bära en tung hög med majs på sin rygg för att mata kon.

Efter lunch uppe i bergen åkt vi till Meru, den största stan i närheten och tog in på ett hotell. Stadshotellet var stort och såg ut som ett sjukhus tyckte jag. För att på i ett enkelrum med frukost betalar man 150 kr! Vi träffade en engelsman där som arbetade tillgälligt på National museet i Meru. Det var den första vita person som jag sett på en vecka förutom min kollega Marianne. Passade på att ta en snabbrunda på museet innan vi åkte från Meru. Souvenirshopen hade nog inte haft så många besökare där på länge. Vi hittade broschyrer där från 70-talet! Många fina smycken och andra afrikanska prylar blev det. Hemfärden gick genom en dal nedanför bergets andra sida. Vi fick faktiskt uppleva Mount Kenya från sin bästa sida. Såg den snöklädda toppen då molnen runt omkring skingrades för en stund. Det ursprungliga namnet på berget har gett namn åt hela landet. Då engelsmännen kom till Kenya kunde de inte uttala knja så det fick bli Kenya istället vilket betyder ungefär snöhatten. Resan var väldigt intressant och nu har jag sett verkligen ganska mycket av landet och man tänker ännu en gång att befolkningen borde få ha det bättre med tanke på alla tillgångar. De försvinner tyvärr i händerna på korrupta politiker som roffar åt sig så mycket som möjligt.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag läser dina referat med stort nöje / Sonde