Äventyr i Matatun

Efter min tripp till Nairobi är jag "hemma" igen bland kossorna och fåren i Muranga'. Ständiga strömavbrott ibland under minst 6 timmar och två galna tuppar som tror att man ska vakna klockan 4 på morronen! Jag åkte Matatu hem till colleget. Det är en mini buss som ägs av en privatperson som körs kors och tvärs över hela landet. Det finns nästan inga allmänna transportmedel så Matatun är bra. Jag var tvungen att hitta till gatan i Nairobi där bussarna samlas för avgång, det visade sig vara i det område som guideböckerna avråder utlänningar besök. Jag var den enda vita personen i hela kvarteret. Bussen avgår när den har blivit full. Det tog ca. 1 timme! Resan kostar bara 20 kr för 7 mils resa. Just när bussen for iväg passade en ficktjuv på att stoppa in armen i bussens fönsterruta och sno något från killen som satt framför mig. De är verkligen snabba. Att prata mobiltelefon på gatan är lika med att bli av med telefonen inom vissa delar av stan. Väl hemma på skolan hade jag lovat att visa film Hotel Rwanda för studenterna. Tyvärr stack strömmen just innan, men vi lyckades få igång reservaggregatet. I en sal för 500 personer satte jag upp min lilla projektor hopkopplad med datorn och ljudet till en högtalarsystem daterat 1975. Alla gillade filmen jätte mycket. Många hade inte riktigt hört talas om folkmordet i Rwanda fast det är grannarna till Kenya.

Nästa dag har jag haft en lång dag med intervjuer av lärarna för att kolla deras digitala kompetens och hur jag ska lägga upp olika workshops för dem. Många intressanta samtal och frågor kommer upp hela tiden. När jag talar om för dem att vi har liknade problem med att alla som arbetar på skolor i Sverige ännu inte använder datorerna i undervisningen tror de att jag luras. Vi har ju så mycket datorer i vårt samhälle men använder de fortfarande inte fullt ut i många sammanhang. Ppå kvällen blev jag hembjuden till musikläraren vars barn hämtade mig i mörkret. De tycker att de är så spännande att prata med en viting som mig.